Vett o etikett
Ni får stå ut med mitt nylle, jojomen! Ikväll har jag inte gjort någonting vettigt överhuvudtaget. Det bästa jag kunde komma på var att trycka två stycken mangofrukter efter varann, så nu har jag alldeles ont i hela munnen. Inte så vettigt om ni frågar mig. Men vem har döpt mig till Vett o etikett egentligen? Nä, inte då jag inte.
Varning för kvällssvammel! God natt.
Vem är du?
Vet ni vad? Jag skulle bli hemskt glad om ni kunde presentera er. Vilka är ni som läser här egentligen? Jag har ett gäng trogna läsare varje dag, men jag vet kanske om fem stycken av er. Så säg mig, vem är ni?
För er jag inte känner skriv gärna någon rad om er själva om ni vill, och för er jag redan vet om, skriv ändå!
Jag har tid, jag tar mig den bara inte
Det blev inte av att åka till Luleå. Så jag är hemma i byn denna helg.
Egentligen vill jag skriva långa blogginlägg om våren, kärleken och fina saker men jag skyller på att jag inte har tid.
Istället går jag ut med hundarna på långa promenader i det sköna vintervädret.
Hoppas ni har det bra!
Om vi säger så här...
...jag släcker lamporna. Sedan imorgon, då kommer hela min helg spenderas i Luleå. Oki?
Det betyder alltså att det kommer vara tyst här på bloggen tills på söndag. Oki?
Bra! Vi hörs!
DJ09
Jag kom plötsligt och tänka på hur bra klass jag går i, något jag kanske tar för givet i vardagen. Men när jag tänker efter blir jag så glad, vilken tur jag har haft. Att jag får gå med dessa underbara tjejer. Jag får lite ångest över att vi kommer behöva gå ut trean... Det gäller att ta vara på den tiden vi har tillsammans. Tack Underbara DJ09!
Hösten är finast i söder, vintern är vackrast i norr
Eller vad säger ni?
Vill vara pedanta Tant´a!
Det enda stället i mitt rum som är städat och organiserat är min tavelvägg med loppisfynd. Den består bl.a av en spegel med guldram där knappt ansiktet får plats och en vit ram som byter innehåll då och då. För där förvarar jag de finaste citat och dikter jag för tillfället vet om.
Tur att det är ordning på nån´!
Med detta vill jag säga att jag ska försöka ta tag i mitt rum nu. Troligtvis kommer jag fastna i en låda med pyssel, putsa alla blad på mina blommor eller titta på gamla fotografier som jag finner någonstans. Som vanligt då.
Men jag ska ge det en chans. Vem vet, kanske jag tar mig i mål med ett skinande rum.
Miljökämparnas svarta får
Jag försöker vara miljövänlig till vardags. Små saker gör stor förändring. Som att sopsortera, duscha på 10min och dra ur ensamma mobilladdare från väggen t.ex. Men ibland när jag är så arg på något/någon att jag vill svära, då står jag plötsligt där med vidöppen kran medans jag borstar tänderna. Låter flera liter vatten rusa bort utan användning. Det ploppar upp i mitt huvud att jag borde stänga av kranen, men jag muttrar bara och tänker Jag bryr mig inte! Det spelar ingen roll... Sedan ångrar jag mig, vad sysslar jag med? och stänger av vattnet. Efter det har jag så dåligt samvete att jag knappt vågar slå på kranen igen för att skölja tandborsten.
Tänk vad onödigt, här står jag och behöver skölja min tandborste, och vem var det som nyss spolat bort flera liter på ingenting. Hujedamej!
Miljökämparnas svarta får, ja det är jag det!
Tänk vad onödigt, här står jag och behöver skölja min tandborste, och vem var det som nyss spolat bort flera liter på ingenting. Hujedamej!
Miljökämparnas svarta får, ja det är jag det!
nittio dagar kvar av mina barnaår
Jag tittade på almanackan idag, 22 januari, och såg att det bara är tre månader kvar tills jag fyller 18 år. Jag jublar inte och längtar inte som andra ungdomar brukar göra. Eftersom jag varken tänker gå på krogen, dricka alkohol, behöver köpa ciggaretter eller vill verka vuxen. Det är klart jag är glad att fylla år, men det är mest läskigt faktiskt. Jag är inget barn längre.
Det enda jag kan komma på som kan få mig att längta lite är körkortet. Som jag inte ens har börjat på...
Det här inlägget var från början meningen att bli glatt. Men jag lyckades inte riktigt känner jag. Så bilden här ovan får väga över, för jag är inte bitter. Inte på riktigt, jag lovar. Helt säkert!
you and me?
Han friade i en fotoautomat. Hur fint som helst!
Min önskelista
Ungefär såhär ser min önskelista ut nu... Lite av den i alla fall.
Pippitröja, läppstift, kylskåpspoesi, ett piano(och att kunna spela på det), vänner att spela alfapet med, en fjärrkontroll till min kamera, klackade snörskor, den fina barnboken Adjö herr Muffin, filmen 500days of Summer men framför allt Tid, mer tid. Tid till att bara vara.
Så vare´ med det, inga konstigheter, god natt!
Studiebesök på Holmsunds tropikhus Del 2
Här kommer de lite mer häftiga djuren.
De två sista bilderna: Det här var den häftigaste och största orm jag någonsin sett. Det var svårt att få på bild hur stor den egentligen var, men tänk dig att huvudet är ungefär lika stor som en kvinnas hand.
De två sista bilderna: Det här var den häftigaste och största orm jag någonsin sett. Det var svårt att få på bild hur stor den egentligen var, men tänk dig att huvudet är ungefär lika stor som en kvinnas hand.
Studiebesök på Holmsunds tropikhus Del 1
För att inläggen inte ska bli allt för långa så börjar jag med att visa de gulliga djuren.
Det var aporna. Inget djur för den otålmodige fotografen.
Och Klippmarsvinen. Underligt djur, såg ut som en blandras mellan marsvin och ekorre ungefär. Men ack så söta!
Det var aporna. Inget djur för den otålmodige fotografen.
Och Klippmarsvinen. Underligt djur, såg ut som en blandras mellan marsvin och ekorre ungefär. Men ack så söta!
Minnernas promenad
Tindra följde med till Luleå förra helgen. Där sov vi hos Felicias mamma som bor nära mitt gamla hem.
Så jag och Tindra tog en promenad för att kolla in läget.
Min gamla skola syns bakom träden.
Domherregränd, här bodde jag förut, nio hela år.
Nu har den nedbrända lägenhetslängan, som var grannhus till oss, förvandlats till en stor lekpark.
Det var en fin promenad. Jag och Tindra gick och delade tankar med varandra, nostalgi, nostalgi, nostalgi!
Kärlek vid första ögonkastet
Jag älskar fotografier och gamla ramar. Mina väggar fylls på hela tiden och jag skulle kunna tapetsera hela mitt rum med bilder. Min favorittavla i mitt rum just nu är denna...
En ung saxofonist med lika stora händer och läderskor som min farfar hade
Hela tavlan är bara så perfekt! Storleken, guldram, motivet, stämningen, allt! Direkt när jag såg den bland alla andra tavlor visste jag att en sån här har jag alltid önskat mig! Trots att jag aldrig sett något liknande förr. Kärlek vid första ögonkastet tror jag bestämt.
En ung saxofonist med lika stora händer och läderskor som min farfar hade
Hela tavlan är bara så perfekt! Storleken, guldram, motivet, stämningen, allt! Direkt när jag såg den bland alla andra tavlor visste jag att en sån här har jag alltid önskat mig! Trots att jag aldrig sett något liknande förr. Kärlek vid första ögonkastet tror jag bestämt.
Rosett av guld
När jag går i secondhand-butiker hittar jag nästan jämt fina ramar för nästan ingenting, som den här!
När jag kommer hem pysslar jag med att klippa till bilder som jag lägger in i ramarna. Men ibland upptäcker jag till min stora glädje att just denna ram redan hade ett allt för fint motiv. Så då får det stanna där. Ett ungt kärlekspar, det är inte skit inte!
För när jag var ett litet barn
var jag klädd i en röd julklänning med rutig krage
och log mer än gärna till kameran med en liten potatis till näsa och tjocka runda kinder.
...
På den senaste tiden har det hänt så mycket jobbigt. Inte bara i mitt liv, utan i människor som finns runt i kring mig och bekantas bekanta. En efter en bara, det tar aldrig stopp...och i de flesta fall har det inte slutat lyckligt.
Även fast några av de inte är nära vänner till mig så känner jag ändå med dem. Blir lite sorgsen, slår näven i bordet och vill svära för att livet kan vara så eländigt!
Det som har hänt är allt mellan dödsfall, brutna förhållanden, förlorande av förälder, besked om cancer, behandlingshem för missbruk, skilda föräldrar mm. Finns det något slut på det hela? Jag blir så trött när jag hör eller får uppleva allt detta som händer. Jag tappar all ork.
Direkt när jag har hittat tillbaka till orken så händer det något igen och igen. Jag har ingen lust att sitta och skriva inlämningsuppgifter om akvariefiskar eller om vardagshjältar, inte nu! Jag skriver hellre om mitt hat mot cancern, alkoholens negativa påverkan på människor eller hur något så troget, stabilt och fint plötsligt inte finns kvar längre. Men det förändrar ju inte världen...den förblir en eländig plats, vad jag än skriver om.
Jag känner att jag inte får till något slut på det här inlägget, så jag säger Godnatt!
With a white chin, let me just say...
Hilding hälsar att det bästa som finns(förutom mat) är att ligga i en armhåla och tjattra med morsan en onsdagskväll. Så det så!
Jag bor i ett vykort
Så känns det när jag är ute och promenerar med hundarna. Hela landskapet är täckt av ett vitt täcke, granarna bågnar av all snö och himlen är alldeles rosa. Så vackert, fridfullt och stilla, precis som ett vykort.
Slumpen?
När jag är ute i naturen och ser något sånt här då kan jag absolut inte tro på slumpen. Det kan inte vara slumpen som har skapat något så vackert.
Det är vad jag tror
Hejhopp pälstopp!
Från någon plusgrad i söder till -13 grader här i norr... Det var bara att klä på sig täckbyxor, vantar, mössa, halsduk, tjocksockar, hela köret. Pappa sa: "Det är ju varmt nu, tidigare har det varit mellan 20-37 minusgrader."
Men för mig som blivit bortskämd med -6 grader som kallast, tyckte inte att det var särskilt varmt...Hujedamej!
Jag blev varmt välkomnad och verkade vara efterlängtad av dessa troll.
Vi tog en promenad i det fina(kalla!) vintervädret.
Tindra och Louie, hårbollar! Om det inte vore för alla minusgrader skulle dessa två vara rakade vid det här laget. Som det är nu tar de med sig ett ton snö in varje vända. Snart kan vi bada inomhus, underbart!
Men för mig som blivit bortskämd med -6 grader som kallast, tyckte inte att det var särskilt varmt...Hujedamej!
Jag blev varmt välkomnad och verkade vara efterlängtad av dessa troll.
Vi tog en promenad i det fina(kalla!) vintervädret.
Tindra och Louie, hårbollar! Om det inte vore för alla minusgrader skulle dessa två vara rakade vid det här laget. Som det är nu tar de med sig ett ton snö in varje vända. Snart kan vi bada inomhus, underbart!
Det var trevligt att råkas!
Det är allt roligt att umgås med mig!
I brist av sällskap hittar Miriam på egna lekar att leka, t.ex. att göra grimaser i webcamen.
Det upptäckte hon var väldigt roligt!
Nu ska ni veta att de flesta bilderna är censurerade. Ni får bara se den fina sidan av mig, såklart! Bilderna är noga utvalda, för det vet ni ju, att vi bloggare visar bara när våra liv är på topp för att skapa någon slags fluffig och fin låtsasvärld. Visst vare´så?
Visst är jag söt?
(ta detta inlägg med en, eller två nypor salt. Har ingen förklaring så göre´bara!)
God morgon/middag/kväll/natt!
Men igår kände jag mig trött redan klockan 22, så jag gick och la mig. Vaknar alldeles pigg och utvilad! Ser då att det är mörkt utanför fönstret, så jag kollar på klockan och märker att den bara är 01.30. Det var bara att lägga sig igen då. Vaknar igen, denna gång med huvudvärk, fortfarande mörkt ute, kollar på klockan, 04.15... Denna gång var det svårare att somna om. Sista gången jag vaknar är klockan halv nio, denna gång stiger jag upp och möter en mamma med förvånad blick. Vad gör du uppe NU?
Som rubriken lyder...
God morgon!
God middag!
God kväll!
God natt!
Inge vidare ordning på mig, så God förmiddag på er!
500 days of summer
Det här är min favoritfilm. Jag tänker inte berätta vad den handlar om för då förstör jag den. Det bästa är att förvänta sig att det är en vanlig romantisk drama-film, då blir den som bäst! Se den!
Home is whenever I'm with you
Dagen i bilder
Jag blev halvt blind idag när jag gick till Fanny, så ljust var det!
Kring jul blir man alltid välkomnad av två tomtar som bor på en krans på ytterdörren.
Fanny var redo nästan på en gång så vi taggade till i bilen
och åkte mot Kista
Fanny var en duktig förare men jag fotade mest rödlysen och sånt.
Till slut var vi framme i Kista centrum.
Efter några timmar av spring i butiker åt vi sushi.
Resultatet blev ungefär så här.
Superbra dag!
Awake my soul
Nu sticker en trött men glad Miriam till Kista centrum med Fanny. Här sitter jag och sjunger: Aaaaawaaaaaaakkke myyyyyyyyyyyyyy soooooouuuul!
Hope it works!
Ha det bra!
Syskonkärlek
Storasyster kommer hem och är ledsen och man får inte svar på varför. Hon går bara in på sitt rum och stänger dörren...
Jag ligger på sängen med datorn framför mig, telefonen mot örat och gråten i halsen när dörren till mitt rum öppnas. Men bara tillräckligt för att det lilla paketet ska kunna skjutas in. Sedan stängs dörren igen. Mitt i all gråt kan jag inte hålla mig ifrån att le. Hon är för snäll, älskade lillasyster. Jag öppnar den blåa asken, där hittar jag det här armbandet. Hon hade gjort det i slöjden.
Hon meddelade försiktigt på Facebook att det var det största hon kunde hitta.
Jag har haft på mig det enda sedan dess. Tack underbara syster! Det kallar jag kärlek!
God morgon! jag menar middag...
Såhär mycket snöade det på självaste nyårsafton. Jag kom hem vid två inatt och somnade någon timme senare. Sen vaknar jag av att min telefon ringer, det är Fanny som berättar att klockan är fem. Fem, alltså 17.00. Jag har aldrig sovit så länge någonsin. Hela 14timmar. Jag kommer aldrig kunna somna ikväll, och jag som lovade mig själv att INTE vända på dygnet. Jag är en lögnare.
Trots allt en glad lögnare. Det är ju alltid något!
Nyårsfirande
Kvällen började med middag hemma hos Fanny med dessa personer. Sebbe, Fanny, Elsa, Cornelia, Filippa(bakom) Jonathan. Vi fick alla en varsin lapp med vårat namn på och ett uppdrag. På min lapp stod det:
Miriam: Presentera dig med namn, adress, ålder och gymnasieutbildning.
Det var pinsamt och väldigt annorlunda att inte släppa den andres hand efter att ha sagt sitt namn och istället fortsätta berätta om allt som stod på min lapp. Men det var superkul! Bra första intryck på Fannys vänner! Haha!
Några minuter innan tolv gick vi ut för att titta på alla fyrverkerier
och räknade ner till tolvslaget
Nyårspuss!
Fingrarna frös halvt ihjäl, men alla var glada och pepp ändå!
2011 firades med champagne(självklart alkoholfritt för mig)
Det här var första gången jag har haft kul som nykter bland onyktra människor. Det är ovanligt att bli accepterad eller "vara en i gänget" när man är nykter. Men här var det ingen som dömde. Jag hade inte kunnat få en bättre start på detta år! Tack för det!
