För att han är bästa pojken
För att han bäddar mina lakan till kaos och snurrar minst tre varv innan han lägger sig ned.
För att hans nos är så där snustorr och snosar snysande.
För att hans tassar är alldeles leriga som smittar mina lakan och för att det inte gör någonting.
För att han ringlar ihop sig likt en kanelbulle och inom kort springer och skäller i drömmarna.
För att han är han och heter Louie, för att han är bästa pojken i mitt liv och för att jag älskar honom så.
Bus på skaren.
Idag besökte herrn till höger, Fridolf, oss. Det är, för er som inte vet, Tindras son.
Massa bus på skaren blev det.
Tindra bjuder som vanligt på karatesparkar och antilophopp.
Louie bajsar i månskenet.
Det bästa med att vara ute och frysa på fälten är, förutom nöjda hundar, att se röken sippra ur skorstenen. Där inne väntar värmen på att få omsluta mig.
Mina favoriter!
Bara för att de är så fina.
Tindra och Louie.
Mina favoriter.
Det är inte lätt att vara liten
Efter en helg i stugan däckade hundarna direkt vi kom innanför dörren.
Tyra.
Så heter hon. Hon som biter en i näsan när man sover.
Busar som en galning för att i nästa sekund sussa sött.
Hon som luktar valp och har sammetsmage.
Felicias lilla valp på nio veckor.
Pudeldivan rapporterar
Tindra hälsar:
-att hon har skräp hängandes i örat.
-att hon kan partytricket för att få ena örat att se tre centimeter längre ut än det andra.
-att hon är störst, bäst och vackrast.
-att hon kan kolla i kors.
-att posera är det tråkigaste som finns i världshistorien.
-men egentligen ville hon bara visa att hon är nyklippt i ansiktet. Nu ser hon inte ut såhär längre.
130 kg i koppel
Nu är min faster här för att byta tillbaka hundarna. Mina vovvar, Tindra och Louie, sitter närmast mig. Den ljusa saken är Tindras son och hon längst till höger är Bella, som ni känner till vid det här laget.
Jag tog med mig hela högen ut på en promenix.
Det slog mig att jag gick med ca 130 kg hund, mer än dubbelt av min egna vikt.
Fina Labradoodle-flocken !
Fina Labradoodle-flocken !
Damerna i svart
Jag försökte ta vara på det lilla dagsljus som bjuds genom att ta med kameran ut på hundpromenaden och fotografera Bella och Tindra. Det var inga problem, ljuset var fint och så. MEN... dessa två damer är de mest dryga modellerna någonsin. De vägrar att titta in i kameran. Istället höjer de nosen högt i vädret och vrider hellre av sig nacken för att titta åt ett helt annat håll. Men tålamod ger en gnutta resultat...
Snälla Bella, som åker hem imorgon
och Tindra som mest liknar trollet Plupp. (Behöver klippas, igen.)
Hon föll offer för klippmaskinen.
Jag började min söndag med att ta hand om flera kilo päls. Nu är Bella naken och redo för en lerig höst.
Gå längs vatten
Tikarna löper nu så Louie är på semester och den springande lurvtussen Bella(Tindra och Louies mamma) är hos oss.
Vi gav oss ut på en koppelfri långpromenad.
Divorna påstod att det blåste för mycket.
Vi gick längs vattnet och in i skogen.
Där kröp vi under tjocka grenar och hoppade över bäckar.
Sällsamt vackert.
Vadå dryg?
Tindra blir till största del, mest jämt, bra på bild. Hon är en riktig posare. Som ni ser.
Men väldigt snabbt tröttnar hon på den ständigt knäppade kameran och mattes pipiga lockande.
Och ibland blir hon till och med riktigt ful, haha.
Jag brukar säga det, pudlar är antingen mycket vackra eller riktigt fula.
Alla pudlar har båda sidorna.
Blicken som säger...
Snälla mamma, får jag följa med?
Det är blicken som gör det.
I hela sin livstid, i hela fyra respektive fem år, har mina lurvtussar använt sig utav smörgåsblicken.
Blicken som genomtränger vem som helst. Blicken som visar att jag-är-en-utsvulten-stackars-hund-som-aldrig-får-mat. Blicken som säger förlåt när matte skällen på en. Det är liksom inbyggt i dem på något sätt. Jag vet inte hur de annars lyckas. Kanske sitter de framför spegeln hela dagarna när jag jobbar för att öva, kanske använder de sig utav varandra för att ge kritik och bli allt bättre på det.
Ett mysterium. Men ett faktum. Smörgåsblicken är ett faktum.
Lurvigt fredagssällskap
Idag är jag hundvakt till mina egna hundar och Tindras son, Fridolf. Vi är mest ute på långa promenader, busar, kliar varandra bakom öronen och vilar oss i skuggan.
Tindra leker för övrigt antilop i höggräset.
23/7-11
Har jobbat idag, dagen efter Trästocks, jag är otroligt trött, helt borta. Och varmt är det! Nu blir det att åka ner till sjön och svalka sig med vovvarna.
En svart skugga bakom skärmen
Jag tror minsann att hon vill någonting...
Morsan är bara tråkig som sitter vid datorn. Tycker Tindra.
Ja må han leva!
Idag fyller min "lilla" pojke 4år! Jag är tyvärr inte där för att pussa på honom men det får familjen göra åt mig!
Grattis Louie (Lou Reed, Floyd, LouLou, Nossen, Snurvel, Sälen, Flummo, Vovven.) Kärt barn har många namn sägs det.
Eftertraktad hunk vs. gosig nallebjörn
Gosig nallebjörn
Alla tikars dröm
Louie var dagens offer. Nu när båda vovvarna är sommarklippta kan jag med gott samvete åka till Stockholm och behöver inte oroa mig över värmeslag, fukteksem eller annat mysigt de små djuren drar med sig under sommarhalvåret.
På tal om Stockholm, det har jag nog inte skrivit här, men på onsdag åker jag ner till mamma för att se min väns student. Sedan blir jag kvar där ett par veckor till. Självklart hänger ni också med!
Ha den äran!
Idag fyller min lilla tjej 5 år(!)
Grattis till Tindra!
I denna stund
Tindra menar att; ingen får ta min mamma ifrån mig och trycker därför in sig mellan mig och Tiger.
Rätt ska vara rätt! tycker hon.
