Trötthetstecken
Trötthetstecken = då Miriam pratar om sig själv i tredje person, garvar åt sina egna skämt och posar i webcamen. Därför ska hon nu gå och tvätta bort sina kråksparkar, bädda ner sig och somna sött. Säg, det är en dag imorgon också Miriam. God natt.
St Clara kyrkan
Kyrkan är så fridfull en tisdagseftermiddag och jag kan stå och betrakta alla detaljer, i tak och på väggar, hur länge som helst. Dit kommer människor för att be en bön och tända ett ljus, skriva ner och lämna ett böneämne eller bara för att sitta ned, i lugnet och lämna Stockholms hektiska gator för en stund.
tjugohundraelva
Summering av tjugohundraelva
Januari
Jag var nybliven singel efter tjugo månader och vaknade i Stockholm efter fjorton timmars sömn efter bästa nyårfirandet någonsin. Dygnet vändes, drömmarna fylldes av kärlek...
Januari var svartvitt, bästa och sämsta, mycket hemskt skedde runtomkring mig och bekanta och jag skrev detta inlägg:
Februari
Allt var infekterat, jag var skör, men vi testade igen. Jag och han. Jag drömde om sommaren, var frusen, grät, men glädjes över fler ljustimmar. När andra frågade ljög jag och sa att det var bra, allt var bra. Men hjärtat slet och drog och jag fyllde en dagbok med tvivel om en soluppgång.
Mars
Jag varken orkade eller visste vem jag själv var och lät därför dig slippa mig. En stor skuldsten lossnade när jag svarade Ja på frågan Är det slut?
Åt enorma mängder apelsiner och vatten började droppa från taken. Ljuset var tillbaka och jag gladde mig i små vardagsdetaljer.
April
Jag ville inte fylla arton, fylla officiellt vuxen. Våren var ett faktum för nu klappade vi små lamm varje rast. Jag fann kraft i helgerna och finaste Felicia såg till att jag inte grävde ner mig.
Jag klädde mig fint på dagar utan bestyr, bestämde mig för att damma av skrivstilen, bytte sparken mot cykel och livet var mer glatt än trist.
Maj
Träden fylldes av knoppar, sjön var badvänlig för hundarna, middagar utomhus, kvällssol rådde och jag längtade till sommaren.
Juni
Värmen, ljusa nätter, doften av hägg var ett faktum och jag kände en sådan kärlek till sommaren. Jag missade min skolavslutning för att åka ner till mamma och fira finaste barndomsvännen Fanny som tog studenten. I Stockholm åt jag en näve jordgubbar varje dag, åkte pakethållare, solade, shoppade, var förkyld men lycklig.
En vecka spenderades i Finland hos mormor och morfar där jag låg sjuk och nedbäddad från dag ett.
Sista dagarna av juni var jag tillbaka i norr där jag lyssnade sönder låtar och fnittrade tillsammans med Frida under svala pilar.
Juli
Sex hela veckor bestod av arbete och rutinen löd; sova-jobba-sova-jobba. Men såfort ledighet nalkades hittade jag på saker som att åka på festivaler, åka till annan stad, roadtripa, komma underfund med att jag inte var kär i den nya pojken egentligen, jag saknade bara någon.
Augusti
Var glad, men grubblade mycket och var förvirrad. Ordet höst sårade mig, jag var inte klar med sommaren än. En vecka levde jag och Felicia simpelt i skogen, vi njöt av varje sekund utan speglar, måsten och media.
Jag köte skor, läste böcker och dansade med Movits.
September
Återigen ner till Stockholm, denna gång för släktträff. Njöt av att ta ledigt från skoltröttheten, bara för en långhelg frid.
Tillbaka till skola och verklighet gav mig höst-ångest, skolrester och trötthet. Än en gång saknade jag tvåsamheten, men tröstade mig med att pussa hundnosar.
Oktober
Spontanklippte lugg, köpte min Nikon D60, var mestadels trött och gömde mig i den ljumma höstskogen tillsammans med mina lurviga vänner, fann en likasinnad och praktiserade tre veckor i annan stad.
November
Ignorerade det mörka gråa och träffade gamla vänner, pratade timtal långa samtal om nätterna, övningskörde som en galning och sov över på veckodagar. Frosten kom, världen blev vackrare. Orken smög sig tillbaka, sakta men säkert.
Bloggen fyllde ett år.
December
Alla fylldes av julkänslor förutom jag. Jag tog istället körkort, firade systrar och åkte till en skola där lärarna bara bjöd på fika och film.
Äntligen tog sista höstterminen slut och jag satte mig på flyget till Stockholm. Här har jag nu träffat syskon och firat jul. Träffat honom, min likasinnade, skrattet i luren som varit hela oktober, november, december. Jag agerar fyllechaufför till bröder om nätterna och njuter att att köra i denna stad.
2011 var ett viktigt men stundtals jobbigt år. Jag är inte den jag var, jag är något mer. Jag har lärt känna nya människor och ännu mer mig själv. Snart är det
tjugohundratolv
Januari
Jag var nybliven singel efter tjugo månader och vaknade i Stockholm efter fjorton timmars sömn efter bästa nyårfirandet någonsin. Dygnet vändes, drömmarna fylldes av kärlek.
Januari var svartvitt, bästa och sämsta, mycket hemskt skedde runtomkring mig och bekanta och jag skrev detta inlägg: ...
Februari
Allt var infekterat, jag var skör, men vi testade igen. Jag och han. Jag drömde om sommaren, var frusen, grät, men glädjes över fler ljustimmar. När andra frågade ljög jag och sa att det var bra, allt var bra. Men hjärtat slet och drog och jag fyllde en dagbok med tvivel om en soluppgång.
Mars
Jag varken orkade eller visste vem jag själv var och lät därför dig slippa mig. En stor skuldsten lossnade när jag svarade Ja på frågan Är det slut?
Åt enorma mängder apelsiner och vatten började droppa från taken. Ljuset var tillbaka och jag gladde mig i små vardagsdetaljer.
April
Jag ville inte fylla arton, fylla officiellt vuxen. Våren var ett faktum för nu klappade vi små lamm varje rast. Jag fann kraft i helgerna och finaste Felicia såg till att jag inte grävde ner mig.
Jag klädde mig fint på dagar utan bestyr, bestämde mig för att damma av skrivstilen, bytte sparken mot cykel och livet var mer glatt än trist.
Maj
Träden fylldes av knoppar, sjön var badvänlig för hundarna, middagar utomhus, kvällssol rådde och jag längtade till sommaren.
Juni
Värmen, ljusa nätter, doften av hägg var ett faktum och jag kände en sådan kärlek till sommaren. Jag missade min skolavslutning för att åka ner till mamma och fira finaste barndomsvännen Fanny som tog studenten. I Stockholm åt jag en näve jordgubbar varje dag, åkte pakethållare, solade, shoppade, var förkyld men lycklig.
En vecka spenderades i Finland hos mormor och morfar där jag låg sjuk och nedbäddad från dag ett.
Sista dagarna av juni var jag tillbaka i norr där jag lyssnade sönder låtar och fnittrade tillsammans med Frida under svala pilar.
Juli
Sex hela veckor bestod av arbete och rutinen löd; sova-jobba-sova-jobba. Men såfort ledighet nalkades hittade jag på saker som att åka på festivaler, åka till annan stad, roadtripa, komma underfund med att jag inte var kär i den nya pojken egentligen, jag saknade bara någon.
Augusti
Var glad, men grubblade mycket och var förvirrad. Ordet höst sårade mig, jag var inte klar med sommaren än. En vecka levde jag och Felicia simpelt i skogen, vi njöt av varje sekund utan speglar, måsten och media.
Jag köpte skor, läste böcker och dansade med Movits.
September
Återigen ner till Stockholm, denna gång för släktträff. Njöt av att ta ledigt från skoltröttheten, bara för en långhelg frid.
Tillbaka till skola och verklighet gav mig höst-ångest, skolrester och trötthet. Än en gång saknade jag tvåsamheten, men tröstade mig med att pussa hundnosar.
Oktober
Spontanklippte lugg, köpte min Nikon D60, var mestadels trött och gömde mig i den ljumma höstskogen tillsammans med mina lurviga vänner, fann en likasinnad och praktiserade tre veckor i annan stad.
November
Ignorerade det mörka gråa och träffade gamla vänner, pratade timtal långa samtal om nätterna, övningskörde som en galning och sov över på veckodagar. Frosten kom, världen blev vackrare. Orken smög sig tillbaka, sakta men säkert.
Bloggen fyllde ett år.
December
Alla fylldes av julkänslor förutom jag. Jag tog istället körkort, firade systrar och åkte till en skola där lärarna bara bjöd på fika och film.
Äntligen tog sista höstterminen slut och jag satte mig på flyget till Stockholm. Här har jag nu träffat syskon och firat jul. Träffat honom, min likasinnade, skrattet i luren som varit hela oktober, november, december. Jag agerar fyllechaufför till bröder om nätterna och njuter att att köra i denna stad.
2011 var ett viktigt men stundtals jobbigt år. Jag är inte den jag var, jag är något mer. Jag har lärt känna nya människor och ännu mer mig själv. Snart är det tjugohundratolv.
fint förverkligande.
Igår förverkligades de timtal långa samtalen.
Nu vet jag hur det fina skrattet ser ut live.
Medan andra fortfarande firade jul åkte vi hem till mig,
värme julbordsrester, låg skavfötters i soffan och kände att;
vi har ju alltid känt varandra,
trots att det var tio år sedan vi delade klass.
Julafton
Marken var bar men himlen var rosa och solen lyste starkt.
Bilfärd mot Ekerö, hem till moster.
Glögg, Kalle Anka, julbord, ris a la malta.
Prat, skratt, svammel.
Lite så såg min julafton ut.
Himla fin!
Dan före dan
Dagen före julafton samlades alla syskon(förutom ett) hemma hos mamma.
Vi lagade mat.
Drack glögg.
Alla hade köpt tre julklappar var som vi sedan spelade om.
Sedan var det dags för middag. Där satt vi flera timmar och pratade om hur konstigt konst kan vara och skillnaden på djupa filosofer och simpla livsnjutare. Vi diskuterade, analyserade och skrattade oss till tårar.
Underbar kväll med mamma och syskon!
God jul!
Nu åker vi till moster och kusiner för att äta gott och umgås.
Dagen till ära bär jag finaste blusen med krage.
God jul på er alla!
Det där med körkort...
Nu har jag haft körkort i en vecka och jag kan ännu inte förstå det. När jag hör jämnåriga säga Jag ska bara hämta bilen eller Jag körde hit fylls jag av en beundran och tycker att de är så duktiga och vuxna på något vis. Sedan slår det mig att jag också har körkort. JAG kan ta vilken bil som helst och åka vart som helst när helst jag vill. Helknäppt.
Hej Stockholm
Nu är väskan packad och planet går 21.55.
Louie påstår sig kunna flyga.
Vovvarna märker att jag är påväg och vill så hjärtligt gärna följa.
De släpper mig inte med blicken för en sekund. Varje steg övervakas.
Men de måste tyvärr stanna hemma, så jag ska ta och pussa ihjäl dem nu.
Hejdå Norrland.
Jag trivs bäst...
- i tyst sällskap där pinsam tystnad aldrig råder. Trygg tystnad.
- i bruna, söndernötta sommarskor som från början var vita.
- av att vakna alldeles för tidigt och få somna om.
- när någon delar med sig av helt underbart knäppa tankar och vill att just jag ska lyssna.
- av att vakna alldeles för tidigt och få somna om.
- när någon delar med sig av helt underbart knäppa tankar och vill att just jag ska lyssna.
- av att, mitt i natten hitta på något med en vän som inte heller kan sova.
- då mormor stoppar om en med alldeles för varma filtar och de försvagade händerna är starkare än vad de själva är medvetna om.
- efter en händelserik dag, få komma hem, varva ner och höra hundarnas belåtna suckar.
- då jag vandrar i en tyst men levande, varm skog och solen aldrig går ned.
- när jag sover hos en vän och hela situationen fyller mig med nostalgi, då vi kvällsfikar, pratar med tandborstarna i munnen, kryper ner under samma täcke och pratar långt inpå natten.
- när jag somnar till mjukt samtalande personer.- då jag vandrar i en tyst men levande, varm skog och solen aldrig går ned.
Everlasting love
Vacker bild från denna sida.
Julstämning
Om fyra dagar är det julafton, om två dagar åker jag till mamma i Stockholm och idag fyller lillasyster tolv år. Bilden ovan är tagen för minst 10 år sedan och föreställer nybadade tomtenissor, jag och mina två småsystrar.
Grattis till syster Mi!(den yngsta på bilden)
Därför.
Hej bloggen, jag har inte glömt dig. Lovar. Jag tänker på dig varje dag och vill så hemskt gärna skriva men...
- min dator strejkar och jag har inga bilder.
- tröttheten är enorm.
- kameran ligger oladdad i en låda på grund av det ständiga mörkret.
- inspriationen ligger på noll, helt enkelt.
(En gammal bild på mina snömonster)
En sammanfattning av hur livet fortskrider;
- Mörker påväg till skolan.
- Jag kör megamycket bil.
- På skolan gullar vi mest med fika, film och bakning.
- Mörker påväg hem från skolan.
- Trött. Glad. Rastlös.
- Kramar, pussar och hoppar i snön med vovvarna.
- Tvättar och packar till Stockholm.
PS. Ni är bäst som fortfarande kikar in här! DS.
Hej bloggen, jag har inte glömt dig. Lovar. Jag tänker på dig varje dag och vill så hemskt gärna skriva men...
- min dator strejkar och jag har inga bilder.
- tröttheten är enorm.
- kameran ligger oladdad i en låda på grund av det ständiga mörkret.
- inspriationen ligger på noll, helt enkelt.
En sammanfattning av hur livet fortskrider;
- Mörker påväg till skolan.
- Jag kör megamycket bil.
- På skolan gullar vi mest med fika, film och bakning.
- Mörker påväg hem från skolan.
- Trött. Glad. Rastlös.
- Kramar, pussar och hoppar i snön med vovvarna.
- Tvättar och packar till Stockholm.
PS. Ni är bäst som fortfarande kikar in här! DS.
Att göra slut
Vi bråkade aldrig, aldrig någonsin. Inte på riktigt som andra par gjorde. Ibland var vi oense om hur alkohol kan påverka människor eller definitionen av olika ting. Men vi tog alltid varandras hand och kysste den andre på kinden som ett; det gör inget, jag tycker om dig så himla mycket ändå.
Men så hände det. Jag hade varit hos dig under helgen, som alla andra helger. När jag kom hem skrev vi på chatten till varandra och började för första gången bråka. På riktigt. Om en väldigt oväsentlig sak, men ändå på riktigt. Du nämnde ordet ”slut” flera gånger under samtalet. Men jag förstod aldrig. Ville inte förstå. Tyckte att du överdrev.
Jag kom hem till dig helgen därpå, som alltid. Fast det var annorlunda denna gång. Sittandes i din säng pratade vi. Nu nämnde du ordet igen. Slut. Jag såg dig gråta för första gången. Det fick mig att gråta och jag höll om dig och tröstade. Sedan ringde din mor.
Vi följde med henne till stugan där vi åt middag och hon skojade om ”när ni får barn, när jag bli farmor...”. Hjärtat slog sönder min bröstkorg och jag såg hur du spände läpparna och svalde. Vi visste att det aldrig skulle bli så. Men vi log åt henne.
Under filmen höll du min hand hårt och jag stirrade rakt in i TV-skärmen utan att uppfatta filmen. Jag var helt tom. Vågade inte göra en enda rörelse. Då kanske allt spricker. Tidigare än vanligt och alldeles för tidigt innan filmens slut sa du ”godnatt” och gick för att lägga dig. Jag ville inte följa. Jag var för rädd för vad som skulle hända när vi var ensamma. Men jag kunde inte sitta kvar där så jag kom in i rummet precis efter dig.
Under tystnad klädde vi av oss och la oss under täcket. Tystnaden höll i sig tills du började gråta. Hela natten pratade vi, grät, tröstade, kramades. Vi turades om med att gråta och trösta. Sen bestämde vi oss. ’Imorgon när du sätter dig på bussen hem, då är det inte du, jag, vi.’ Vi somnade tätt, tätt intill varandra och hoppades på att aldrig behöva vakna.
Hela bilresan till busstationen höll vi krampaktigt varandras händer. Jag svalde, svalde, svalde. Tittade ut genom fönstret på alla fält, tallar och hus, bara för att slippa se på dig, din blick. Jag kunde inte gråta, inte när din mamma var där. Hon visste ingenting.
När jag klev ut ur bilen kramade vi varandra under tystnad, hårt. Det brände bakom ögonlocken. Den sista kyssen, den sved så hemskt. Våra läppar skakade. Sen gick jag. Jag tittade bak men du tittade bort med sänkt blick. Bilen rullade. Jag hoppade på bussen.
’När du sätter dig på bussen imorgon, då är det slut. Okej?’ Hela bussresan svalde jag. Men det hjälpte inte. Tröjärmen blev blöt av förvirring, tomhet och ett brustet hjärta. Vi gjorde det. Det ordet du nämnde allt för många gånger den senaste veckan. Slut. Vi gjorde slut.
Vi bråkade aldrig, aldrig någonsin. Inte på riktigt som andra par gjorde. Ibland var vi oense om hur alkohol kan påverka människor eller definitionen av olika ting. Men vi tog alltid varandras hand och kysste den andre på kinden som ett; det gör inget, jag tycker om dig så himla mycket ändå.
Men så hände det. Jag hade varit hos dig under helgen, som alla andra helger. När jag kom hem skrev vi på chatten till varandra och började för första gången bråka. På riktigt. Om en väldigt oväsentlig sak, men ändå på riktigt. Du nämnde ordet ”slut” flera gånger under samtalet. Men jag förstod aldrig. Ville inte förstå. Tyckte att du överdrev.
Jag kom hem till dig helgen därpå, som alltid. Fast det var annorlunda denna gång. Sittandes i din säng pratade vi. Nu nämnde du ordet igen. Slut. Jag såg dig gråta för första gången. Det fick mig att gråta och jag höll om dig och tröstade. Sedan ringde din mor.
Vi följde med henne till stugan där vi åt middag och hon skojade om ”när ni får barn, när jag bli farmor...”. Hjärtat slog sönder min bröstkorg och jag såg hur du spände läpparna och svalde. Vi visste att det aldrig skulle bli så. Men vi log åt henne.
Under filmen höll du min hand hårt och jag stirrade rakt in i TV-skärmen utan att uppfatta filmen. Jag var helt tom. Vågade inte göra en enda rörelse. Då kanske allt spricker. Tidigare än vanligt och alldeles för tidigt innan filmens slut sa du ”godnatt” och gick för att lägga dig. Jag ville inte följa. Jag var för rädd för vad som skulle hända när vi var ensamma. Men jag kunde inte sitta kvar där så jag kom in i rummet precis efter dig.
Under tystnad klädde vi av oss och la oss under täcket. Tystnaden höll i sig tills du började gråta. Hela natten pratade vi, grät, tröstade, kramades. Vi turades om med att gråta och trösta. Sen bestämde vi oss. ’Imorgon när du sätter dig på bussen hem, då är det inte du, jag, vi.’ Vi somnade tätt, tätt intill varandra och hoppades på att aldrig behöva vakna.
Hela bilresan till busstationen höll vi krampaktigt varandras händer. Jag svalde, svalde, svalde. Tittade ut genom fönstret på alla fält, tallar och hus, bara för att slippa se på dig, din blick. Jag kunde inte gråta, inte när din mamma var där. Hon visste ingenting.
När jag klev ut ur bilen kramade vi varandra under tystnad, hårt. Det brände bakom ögonlocken. Den sista kyssen, den sved så hemskt. Våra läppar skakade. Sen gick jag. Jag tittade bak men du tittade bort med sänkt blick. Bilen rullade. Jag hoppade på bussen.
’När du sätter dig på bussen imorgon, då är det slut. Okej?’ Hela bussresan svalde jag. Men det hjälpte inte. Tröjärmen blev blöt av förvirring, tomhet och ett brustet hjärta. Vi gjorde det. Det ordet du nämnde allt för många gånger den senaste veckan. Slut. Vi gjorde slut.
(Ett år sedan. Prick.)
Jag ska köra sju varv runt jorden. Plus ett till.
Åhåhåh! Nu är det klar't!
Nu är det färdighaft med körkortsbok och råplugg.
Idag tog jag nämligen körkort!
Räknar dagar i choklad
"Mitt ´R´ dampar."
"Va?"
"Tangenten ´R´ dampar."
"Va?"
"´R´, Bokstaven ´R´ sitter fast, den dampar."
"Va? Vad säger du?!"
"Ääääärrrrrr, bokstaven! Ääääääärrrr som i Rikard!"
"Jahaaa! Du menar ´Eeeerr´."
"Ja, ´äääärr´..."
"Det heter ´eerrrr´"
Stockholmska i mitt hjärta.
Lucia på Grans
Igår var det Lucia och detta luciatåg passerade utanför fönstret. Såhär ser min skolas version av luciatåg ut, hästar som renar och ridande tomtenissar.
Så sött!
Bilderna är lånade.
Han är fin
Att ursäkta sig för det korta samtalet.
Att ringa för "jag ville bara höra hur du mår".
Det är inte så "bara" kan jag tycka.
Snarare en sann vän att hålla fast vid.
En som ringer enkomt för att höra hur man mår.
Det värmer mitt decemberhjärta.
Att ringa för "jag ville bara höra hur du mår".
Det är inte så "bara" kan jag tycka.
Snarare en sann vän att hålla fast vid.
En som ringer enkomt för att höra hur man mår.
Det värmer mitt decemberhjärta.
Lördagen
Jag vaknade upp bredvid Felicia. Vi hörde skoterljud utanför fönstret.
Vi åt ännu fler pepparkakor med brieost, klädde på oss och gick till bussen.
Så himla fint med snö! Jag har tagit fram min älskade lodenrock nu.
Vackra Felicia!
Vi sprang runt på stan ett tag innan bussen min gick hem.
Så såg lördag ut. Bästa.
Så såg lördag ut. Bästa.
Fredagen
Såhär fint var det när jag gick till skolan i fredags. Äntligen är snön här!
Jag skrev engelska och räknade matte innan jag tog bussen till Luleå.
Där tog jag en långfika med Oscar som kommit hem efter tre månader i Brasilien.
Sedan besökte jag Lussecupen där det spelades innebandy och lekar lektes i pauserna.
När klockan blev sent tog jag sista bussen hem till Felicia. Vi myste med pepparkakor och brieost.
En himlahimla fin fredag om ni frågar mig.
Mysonsdag
Idag har det varit en mössa-på-och-mysig-tjocktröja-dag.
Tröjan är second hand och till har jag sammetstights.
Vicka på tårna gör jag också.
Tröjan är second hand och till har jag sammetstights.
Vicka på tårna gör jag också.
Såhär är det...
Min dator bestämer själv när den vill stänga av sig. Därav bristande uppdatering. Jag är lagomt frustrerad.
Vänd blad
Min första dagbok från 2009, tog det mig lite mer än ett år att avsluta. Denna gång, i andra boken, tog det ungefär 8 månader.
Sista sidan:
"3 dec 23.30
Det har inte kommit någon snö än. Knäppt.
Men jag drömmer mig bort till ribbade, dubbla strumpbyxor,
gråstickade tjocksockor i bruna kängor.
Mörkgrön lodenrock och röd basker.
Stor halsduk virad tusen varv.
Röda kinder och näsa biten av kylan.
Knarr under sulorna och snökristaller som reflekterar och bländar.
För att sedan öppna dörren och mötas av värme och doft av stearin.
Gömma fötterna i tofflor, värma té och lussebulla.
Krypa ned under filt, värma händer på kopp, ge vidare värmen till kinderna och sakta tina upp, inifrån och ut."
Men jag drömmer mig bort till ribbade, dubbla strumpbyxor,
gråstickade tjocksockor i bruna kängor.
Mörkgrön lodenrock och röd basker.
Stor halsduk virad tusen varv.
Röda kinder och näsa biten av kylan.
Knarr under sulorna och snökristaller som reflekterar och bländar.
För att sedan öppna dörren och mötas av värme och doft av stearin.
Gömma fötterna i tofflor, värma té och lussebulla.
Krypa ned under filt, värma händer på kopp, ge vidare värmen till kinderna och sakta tina upp, inifrån och ut."
Graffitinaglar
Lillasyster fick ett tiotal nya nagellack i present så ikväll har jag varit provdocka.
Hon gjorde graffitimålning och jag fick höra att jag nu tillhör 2011. Mode vettni.
Inte längre ensam tonåring i huset
Idag fyller syster tonåring. Hela tretton år.
Gratulerar systeryster!
Gratulerar systeryster!
En lördag som denna
Trettio kronors tröja och bokläsning är min lördag.
En myslördag utan några viktiga bestyr.
