miialis

Då åker vi ner till sjön.

Louie har dykt ner efter en pinne i vattnet innan jag ens en gång hunnit ner till strandkanten.

Tindra håller sig på avstånd. Det närmasta hon kommer vattnet är när hon behöver dricka.

Men Louie hämtar glatt pinnar. Om och om och om igen.

Sen skakar han av sig ett ton vatten, allra helst på den människa som skriker högst.

Blöt glad hund!

Jag är så tacksam över att mina hundar kan leka tillsammans. I och med det får de ut mycket utav varandra. Särskilt tacksam är jag när Louie äter upp Tindras huvud och sparkar henne i magen samtidigt.

När hon ger igen genom att bita honom i kinden.

Och knäcker hans nacke.

Han lägger sig platt, död och Tindra står och betraktar sitt offer.

Plötsligt anfaller hon och Louie förvandlas till en (nos)sparkande virvelvind.

Sedan skrattar de ikapp tills magkrämperna tar vid.

Nu ska vi tre ut i skogen och bara vandra, vandra dit bena bär. Hejs!

Vad säger man? Det märks att Louie är hemma igen. Inte får jag fotografera ifred. Nej, nej, då kommer han som ett skållat troll med fladdermus-öron! Härliga hund!

De tigger inte va?

Om man säger "Vill du smaka?", slickar de sig runt munnen.

Lilla Louie

Han är galen, flåsig, stor och klumpig. Men jag saknar honom. Han är ju trots allt Louie, den gladaste, snällaste och mest sociala pöjk jag känner.

Låt mig presentera Bella. Bella är en glad och otroligt snäll hund med glimten i ögat. Hon är pinngalen men mycket ödmjuk och respektgivande. Inte nog med det, hon är Tindra och Louie's mamma.

Louie har fått åka iväg på semester och Bella har parkerat här. Vi ska ha tikarna hemma hos oss medan de är i löp.

Det blir fint, Tindra får kvalitetstid med morsan. Fast egentligen är de mest sura och griniga på varandra. Så Tindra håller sig på sin kant när Bella kommer gåendes och ropar istället på avstånd: Tja morsan, tja!

 

Hoho.

Minst två gånger per år får jag en ny hund...men namnet Louie består. En tid kan den se ut så här...

Och sen, efter 5 timmars arbete får jag plötsligt en ny hund som då istället ser ut så här...

Idag har jag säkert tagit över hundra bilder på hundarna när vi var ute i snöyret. Här får ni en liten bildbomb på hur snöpudlar kan se ut.

Har jag nämnt att de var fladdermöss i sina förra liv...?


Eller kanske... vitnosad krullget?


Det är alldeles underbart att ta in dem i husen efteråt...Blött och härligt!

Mest nosar han på kiss, lägger dövörat till när jag ropar eller tar pinnar ifrån Tindra och ber mig kasta dem åt honom. Älskvärda, eländiga varelse, tänk vad jag älskar dig!

Imorgon följer denna tjej med till skolan för att medverka i undervisningen, Djursjukvård. Oj, så stolt hon kommer vara när lillebror får stanna hemma medans hon själv får åka buss med "mamma". Hon lär trippa vid min sida med nosen högt i vädret och näst intill smälla av, av stolthet! Här går minsann JAG, medan Louie stannar hemma! Kan ni förstå vilken lycka?

Jag har hört att Tindra är vacker med sina långa pudelöron, smala nos och mörka mandelformade ögon, att hon charmar alla med sin oskyldiga blick och sin söta uppsyn.

Vad säger ni? Är hon inte söt?

Mina största fans, de följer mig vart jag än går, blir glada när de ser mig trots att vi vistats i samma hus hela tiden, lyssnar och tröstar, respekterar och förlåter, inge pladder som ja jag förstår eller du kommer över det, bara trygg, lugn närvaro. Mina bästa vänner!

Det märks när mina hundar har alldeles för mycket päls och att det börjar bli dags för en nedtrimmning. Förutom att det blidas en swimmingpool inomhus efter varje promenad så hittar man hundhår överallt(!). På nytvättade kläder, i soppan, på mascaraborsten, i smöret, i ansiktscremen, ja ni fattar.
Nu är det en sån period och jag har tröttnat på att peta mig i ögat var och varannan dag för att avlägsna ett krulligt hårstrå. Så för någon dag sedan fick trimmaskinen åka fram och Tindra blev mitt offer.
Om jag säger så här...Det är tur att Tindra inte är en renrasig pudel för då skulle pudelfolket kasta rutten frukt på mig. Men mitt mål var inte att trimma henne till utställning utan att bli kvitt allt detta hår. Det blev jag också..efter 3,5h. Glad matte som nu är ägare till en hiskeligt ful hund. Nu är hon istället blandras mellan kråka och get.