Ekar i varje rum.
Nu ekar det i varje rum.
På söndag bor vi i annat hus.
Nu sitter jag i skolan och väntar in MatteC. Jag har inga personliga bilder på denna dator men jag hittade den här som jag sparat någon gång. Jag gillar den. Så skulle jag vilja göra, bara ta packningen under armen och vandra längs ett järnvägsspår med goda vänner. Vandra, vandra, vandra. Se vart man hamnar.
De där gula gubbarna
En tanke som slog mig såhär klockan ett på natten...
I skriftliga konversationer använder jag väldigt ofta, mest jämt, smiles. Detta har jag gjort sedan jag fick min första MSN. Då var och en gick hem till sitt efter skolan för att kunna sitta vid datorn och skriva till varandra. (På den tiden då det tog en kvart att starta upp internet som blockade framkomligheten på hemtelefonen.) I alla fall, smiles. Eftersom att inprincip alla ungdomar använde och använder dessa gula gubbar för att påvisa vilken sinnesstämning som råder, blir det svårt att klara sig utan dem. Man blir beroende, för så fort någon utelämnar smiles i en konversation, eller bara i en enstaka mening, uppstår stor tvivel och osäkerhet. Är hon arg nu?
Att skriva "Vad ville du? :)", är inget märkvärdigt, men att skippa smileyn "Vad ville du?" blir direkt mycket mer otrevligt och kanske oförskämt. På så sätt är vi många beroende av dessa små figurer. De hjälper oss att uttrycka oss rätt, att inte behöva bli missförstådda.
Ja, I ALLA FALL, det jag skulle komma fram till! När jag startade min blogg bestämde jag mig för att aldrig skriva ut en smile i något inlägg. Varför? Ja, det är fult, ser mer oseriöst ut osv. Och vet ni, detta, tror jag, har hjälpt mig att utvecklas att kunna skriva på ett sätt som får min verkliga sinnesstämning att fastna i texten. Ironi, glädje, förvirring.
Det var jättesvårt i början och jag var mycket noga med att läsa igenom mina texter för att vara säker på att det inte lät drygt. Idag är det kul att se utvecklingen genom att läsa här på bloggen eller särskilt i mina dagböcker. I äldre inlägg beskriver jag ämnet väldigt enkelt och direkt, men när jag läser inlägg från det senaste året skrattar jag mig igenom dem. Ibland otroligt glad, ibland fullständigt förvirrad och ibland en bitterhet som slår mycket. Men alltid glimten i ögat där någonstans mellan raderna.
Dag för dag
Dag för dag plockar vi ner vårt hem för att förflytta oss till en annan by i närheten. Mitt rum består av tomma möbler, spikhål i väggarna och nakna fönster. Bara spegeln hänger kvar och jag sover på min madrass på golvet. Stor mysfaktor.
Jag är härmed i träsket, jag med.
Jag säger er detta vänner, nu är jag också in the Träsk. The Iphone-träsk. Eller som Iphoneanvändare säger; Välkommen till den ljusa sidan.
Min tidigare mobil (som jag haft i 3,5 år) är alldeles strax totalt avliden. Jag har, som många andra, varit den som säger totalt Nej till Iphone och alla dessa smartphones. Men ja, jag har en bror som älskar allt som har med Apple att göra och han borde bli försäljare som han håller på... Ja, jag skyller nu alltså på honom. På Grund Av eller Tack Vare honom är jag nu en av er.
Dock måste jag vänta några dagar på leverans så från och med nästa vecka har jag Iphone 4s i min hand.
Älskvärt fula
Att hitta skor secondhand är för mig omöjligt. Det verkar inte vara många kvinnor förr i tiden som hade över 36 i skostorlek. Jag har länge vela ha ett par (helst svarta) gubbskor men priserna ligger på minst 800kr som nya. Och jag kände inte för att lägga ned pengar på ett par svinkalla skor nu när vintern är här... Men så står dessa, aningen undangömda, längst ned på en hylla. Ett par skor i min storlek(!), gubbskor(!!!), som dessutom är vinteranpassade!
Multicolour snören och lurvigt innerfoder.
Gulddetaljer och ruskigt sköna.
Vid första, andra och tredje anblick tvekade jag köpet för... de ÄR fula. Men förälskelsen var starkare och jag kunde bara inte lämna kvar de på den dammiga, avlägsna hyllan.
De är nu de mest älskvärt fula skorna jag äger!
"decimetermellanrummellanlårenochrosettihåret-idealet"
Denna tjej säger kloka ord om dagens (helt störda) ideal.
Hon har en tävling där jag tycker att ni ska medverka.
Snöspår i morgonljuset
Se vem som promenerat på vårt balkongräcke.
Så himla sött!
Kom ihåg att lämna spår ni med. Ställ några frågor till frågestunden två inlägg nedanför detta. Fråga vad helst ni undrar. Kram!
Isblick mot tegelvägg
Idag gömmer jag smutsigt hår i mössa, har secondhand-skjorta under H&M-tröja och stentvättade jeans från Cheap Monday. Självfallet ska jag gorma concealer på skjortkragen just innan jag går ut ur dörren.
Det finns inga dumma frågor, bara dumma svar.
Blunda och tänk dig att vi, du och jag, promenerar i denna alé av lövlösa lönnträd. Vi ser upp på den grentäckta himlen. Luften är sval men inte för kall. Vi ser två rådjur, en mor med sin unge, stå och beta på en äng längre bort. Ingenting stör oss där vi går. Vad skulle du fråga mig? Vad undrar du?
Skriv nedan, anonymt eller ej, så svarar jag dig. Kram.
Fika med finaste flickan
Vi gick större delen av grundskolan tillsammans, sedan flyttade hon till Stockholm. Så nu delar vi stad några gånger per år, men ses alldeles för sällan. Hon är för fin hon. Bästa Mabbe <3
Livets träd
Bro Hof
Dagens joggingtur på Bro Hof's golfbana.
En vilsen själ
Se vem jag träffade på, på dagens promenad, en liten halsbandsparakit-hane. Jag hörde ett fågelkvitter väldigt olikt våra svenska fåglars och började titta mig omkring och där satt han...
Han såg frusen och vilsen ut. Jag hoppas verkligen att han är saknad och att han blir fångad så snabbt som möjligt.
Sådan kofta, sådan dag.
Mamma har köpt finaste koftan till mig med lappar på armbågarna.
Dagen har jag spenderat med Jonas på fik och IKEA.
Kvällen har jag spenderat med syskonen och middag hos mamma.
Fin dag med fina människor.
Vad det SÅ lätt?
Ikväll gjorde jag och bror sushi till middag. Det var första gången jag gjort det hemma och det var ju faktiskt inte så krångligt som jag trott. Så fula, men så hiiimla goda. Från och med nu kommer jag att göra sushi en gång i månaden. Minst.
Bästa överraskningen
Fredagen den 30/12 ringer en välbekant röst och berättar att hon och Lina sitter på Arlanda Express. Jag fattade ingenting! Frida och Lina hade alltså spontanåkt ner till Stockholm från Älvsbyn/Piteå för att överraska mig. Så himla roliga!
Jag bjöd hem de på middag och sedan följde jag med dem in till stan och sov över i deras hotellrum.
Vi fikade tills de stängde
och posade med gatulejonen och en okänd man(?) som också ville vara med på kort, haha.
Vi myste en hel del inne i hotellrummet med filmer och svammel.
Nästa dag gick vi ut på stan igen och norrlänningarna fann sig hemma bland granarna och rondell-renarna.
Desorienterade norrlänningar bland rea-hysteriska stockholmare.
Men än en gång fann de trygghet i kjolar likt havsanemoner och skor likt hjortklövar.
Kvällen kom,
Frida lekte svårt
och någonstans där föll orken för att bära med kamera och vi gav oss ut i natten för att fira in det nya året.
