miialis

Pappa nämnde att han aldrig ätit sushi så jag, sushiälskaren nummer ett, bestämde mig för att inhandla diverse sushinödvändigheter och göra min egna.

Jag har gjort egen sushi EN gång tidigare och tyckte att jag var redo att testa på dessa kluriga makirullar. Fyllningen bestod av gurka, morot, crabsticks, lax och avokado. De var inte alls svåra att få till.

Jag gjorde även kuddar med lax och avokado på.

Sushi är en rolig maträtt att laga, som konst. Allra helst skulle jag vilja göra det tillsammans med någon av mina sushiälskande vänner.

Till slut är det klart och då är det bara att ta fram soya, wasabi, inlagd ingefära och kinapinnarna! Och ropa till sig familjen förstås. Ät! Somna sedan av lycklig sushikoma.

är att få höra att man är saknad. Ni är så himla fina.

Jag saknar bloggen och er något så oerhört men det är nämligen så att vi nydligen har flyttat och internet har inte riktigt vilja hänga på än. Men snart så, (efter tjafs och timlånga telefonköer med Telia) då är jag tillbaka på riktigt. Vi får hålla ut ett litet tag till. Och jag lovar att jag ska försöka uppdatera så gott jag kan med det lilla internet jag har.

PS. Jag säger det igen. NI ÄR FINA. Kram! DS.

En tanke som slog mig såhär klockan ett på natten...

I skriftliga konversationer använder jag väldigt ofta, mest jämt, smiles. Detta har jag gjort sedan jag fick min första MSN. Då var och en gick hem till sitt efter skolan för att kunna sitta vid datorn och skriva till varandra. (På den tiden då det tog en kvart att starta upp internet som blockade framkomligheten på hemtelefonen.) I alla fall, smiles. Eftersom att inprincip alla ungdomar använde och använder dessa gula gubbar för att påvisa vilken sinnesstämning som råder, blir det svårt att klara sig utan dem. Man blir beroende, för så fort någon utelämnar smiles i en konversation, eller bara i en enstaka mening, uppstår stor tvivel och osäkerhet. Är hon arg nu?

Dag för dag plockar vi ner vårt hem för att förflytta oss till en annan by i närheten. Mitt rum består av tomma möbler, spikhål i väggarna och nakna fönster. Bara spegeln hänger kvar och jag sover på min madrass på golvet. Stor mysfaktor.

Jag säger er detta vänner, nu är jag också in the Träsk. The Iphone-träsk. Eller som Iphoneanvändare säger; Välkommen till den ljusa sidan.

Min tidigare mobil (som jag haft i 3,5 år) är alldeles strax totalt avliden. Jag har, som många andra, varit den som säger totalt Nej till Iphone och alla dessa smartphones. Men ja, jag har en bror som älskar allt som har med Apple att göra och han borde bli försäljare som han håller på... Ja, jag skyller nu alltså på honom. På Grund Av eller Tack Vare honom är jag nu en av er.

Dock måste jag vänta några dagar på leverans så från och med nästa vecka har jag Iphone 4s i min hand.

Att hitta skor secondhand är för mig omöjligt. Det verkar inte vara många kvinnor förr i tiden som hade över 36 i skostorlek. Jag har länge vela ha ett par (helst svarta) gubbskor men priserna ligger på minst 800kr som nya. Och jag kände inte för att lägga ned pengar på ett par svinkalla skor nu när vintern är här... Men så står dessa, aningen undangömda, längst ned på en hylla. Ett par skor i min storlek(!), gubbskor(!!!), som dessutom är vinteranpassade!

Multicolour snören och lurvigt innerfoder.

Gulddetaljer och ruskigt sköna.

Vid första, andra och tredje anblick tvekade jag köpet för... de ÄR fula. Men förälskelsen var starkare och jag kunde bara inte lämna kvar de på den dammiga, avlägsna hyllan.

De är nu de mest älskvärt fula skorna jag äger!

Denna tjej säger kloka ord om dagens (helt störda) ideal.

Hon har en tävling där jag tycker att ni ska medverka.

Klicka här, här, här eller här.

Kom ihåg att lämna spår ni med. Ställ några frågor till frågestunden två inlägg nedanför detta. Fråga vad helst ni undrar. Kram!

Idag gömmer jag smutsigt hår i mössa, har secondhand-skjorta under H&M-tröja och stentvättade jeans från Cheap Monday. Självfallet ska jag gorma concealer på skjortkragen just innan jag går ut ur dörren.

Blunda och tänk dig att vi, du och jag, promenerar i denna alé av lövlösa lönnträd. Vi ser upp på den grentäckta himlen. Luften är sval men inte för kall. Vi ser två rådjur, en mor med sin unge, stå och beta på en äng längre bort. Ingenting stör oss där vi går. Vad skulle du fråga mig? Vad undrar du?

Skriv nedan, anonymt eller ej, så svarar jag dig. Kram.

Vi gick större delen av grundskolan tillsammans, sedan flyttade hon till Stockholm. Så nu delar vi stad några gånger per år, men ses alldeles för sällan. Hon är för fin hon. Bästa Mabbe <3

Dagens joggingtur på Bro Hof's golfbana.

Se vem jag träffade på, på dagens promenad, en liten halsbandsparakit-hane. Jag hörde ett fågelkvitter väldigt olikt våra svenska fåglars och började titta mig omkring och där satt han...

Han såg frusen och vilsen ut. Jag hoppas verkligen att han är saknad och att han blir fångad så snabbt som möjligt.