Dvärgbävrarna utan svans


Tjenare tjenare, Melker och Hilding här! Vi springer runt på morsans golv, tar webcam-bilder och gästbloggar när inte hon ser.

För när hon väl får syn på oss, att vi steppar på tangentbordet och så, då pussattackerar hon oss som aldrig förr. Gör som oss, ät mycket grönt och ha det skönt.

// Hilding och Melker

Kvällspyssel


När jag kom hem från jobbet(Sommarjobbar som Djurskötare på min skola) fick jag ett ryck och flyttade smådjurens utehage.

Min tanke var att de skulle få hinna äta av det höga gräset innan pappa kommer med gräsklipparen.

Klöver är det bästa Elsa vet, så nu lever hon i paradiset.

Louie hade himla roligt med sig själv.

Tittut! Marsvinen är också ute, men de gömmer sig för den där svarta stora besten som betraktar dem...

Louie alltså. Han kanske ser farlig ut i deras ögon, fast han vill mest bara vara bästis med allihop!

Miljöberikning och ömma fingertoppar

Jag fick ett ryck. Tog med mig hundarna, kniven(hur skall detta sluta!?) och traskade ut på kalhygget. Där plockade jag massvis med björkris och tjockare kvistar. Sedan har jag suttit på gräsmattan med ståltråd, tång, björk och tålamod.

Till slut blev det en... hydda(?) till marsvinen. På bilden ser det ut som en enda stor lövhög, men det är alltså ett V-format tak med fri passage igenom.

Den uppskattades starkt av grisarna, Hilding testade den med en gång.  Jag hör hur de puttrar och tjuter åt varandra. Nu blir det nog tjafs om vem som ska ha fritt tillträde till den ätbara lyxlyan.

Ja må han leva!


Det har varit mycket Hilding de senaste dagarna här på bloggen. Men nu är det faktiskt så att han fyller år idag. Hans första födelsedag, ett helt år och jag har haft honom sedan han var ca 8 veckor gammal.

Tänk så här liten och rädd var han då. Men nu är han en stor och redig kille som är framåt, snackar som bara den och ääälskar mat.

Blixtmarsvin, mysmaskin

Jag tycker inte om att fotografera med blixt men det är för mörkt i mitt rum nu så det fick bli det endå. Jag ville bara visa Hildings nya mysställe.

Han gräver, buffar och bökar sig ner i min fleecetröja.

Sen lägger han sig till ro, gäspar, smackar med munnen och snackar lite med morsan.

Hilding tycker inte heller om blixten.

Var kan Hilding vara?


Ser ni vad jag ser?

Min fleecetröja lever. Pratar gör den också. Märkligt.

Fredagspartay i spånhuset


Intill husväggen fann jag idag årets första grässtrån. Jag plockade en fin liten bukett till gnagarna.

Tindra misstog sig dock för att tillhöra ordningen Gnagare och tog sig en stor tugga. Helt utan att fråga. Oförskämda hund.

"Vad är detta?"

"Åh, schysst morsan!"

"Naaaam!!"

Hilding kikade också fram för att ta sig ett och annat strå.

Lilla lejonet Elsa fick såklart också smaka. Mycket uppskattat!

Tre små lurviga gästbloggare


Melker: Hörni! Idag var vi ute på altanen för första gången i år för att sniffa lite vårluft.

Hilding: ...och inte nog med det, Tant Elsa var med också.

Sniff sniff!

Melker; Säg mig, vad har ni på hjärtat?


Medan jag är i Luleå får ni prata med Melker.

Han lyssnar och svarar gärna på frågor om ni har några.

Trevlig helg(och lov för er som håller till i Piteå)!

Oui oui!


Förr i tiden använde man sig av små fluffiga hundar som säng- eller fotvärmare.
Jag har istället två marsgrisar som gärna ligger på min mage och talar franska. Där ligger vi och diskuterar mat och viktiga frågor i livet och de håller med mig om allt jag säger. Oui oui, säger dem, Oui oui!

With a white chin, let me just say...


Hilding hälsar att det bästa som finns(förutom mat) är att ligga i en armhåla och tjattra med morsan en onsdagskväll. Så det så!

RSS 2.0