miialis

Nu ska jag städa mitt rum. Roliga syssla? Nejnej. Nödvändigt? Jaja.

Hon ba: Ne, Miriam du får inte vara med på bild.

Jag ba: Jo snälla, om jag bara är med på ett litet hörn.

Hon ba: Okej, men bara för den här gången.

 

Och alla ba och sen ba! Typ.

Jag kan tänka mig att människor tycker att jag är en konstig och rätt extrem djurmänniska. Folk klassar nog mig lite till katt-tanterna. Äldre damer som har 15 katter och hela deras ekonomi och liv kretsar kring deras spinnande älsklingar.
Jag håller inte med om att jag skulle vara som en kattgalen tant men det är inte långt ifrån. Några knäppa saker med mig, det folk brukar reagera på är bl.a

Låt mig presentera Bella. Bella är en glad och otroligt snäll hund med glimten i ögat. Hon är pinngalen men mycket ödmjuk och respektgivande. Inte nog med det, hon är Tindra och Louie's mamma.

Louie har fått åka iväg på semester och Bella har parkerat här. Vi ska ha tikarna hemma hos oss medan de är i löp.

Det blir fint, Tindra får kvalitetstid med morsan. Fast egentligen är de mest sura och griniga på varandra. Så Tindra håller sig på sin kant när Bella kommer gåendes och ropar istället på avstånd: Tja morsan, tja!

 

Hoho.

Tänker ni släcka ner hemma hos er mellan 20.30-21.30 ikväll? Här hemma kommer vi sitta med tända ljus och min sysselsättning kommer bestå av att sticka mitt pannband(Ni kanske får se resultatet sen om ni är snälla)

Ikväll fick jag ett ryck, jag måste sticka! Jag springer upp på rummet för att hämta garn, men...va...var är allt mitt garn? Jag hittade endast en liten grå garntuss. Jag ville ju ha vitt fint garn för att sticka en sån här. Men icke... Tappade lite av mitt kreativa anfall och nöjde mig med att titta och bli inspirerad av fina klänningar på Asos istället. (vill sy!!!) Jag brukar aldrig kolla på kläder på nätet, men denna sida hade mycket fint!

Oj, nu var det länge sedan... Jag skyller på tidbrist på grund av plugg. Men...
Jag säger till mig själv att jag inte har tid att sitta vid datorn, att jag behöver plugga men när jag väl pluggar kommer jag ingenstans. Inget blir klart!

Sedan sist har jag bl.a. hunnit med att övningsköra, ätit ofantligt många apelsiner och gråtit till The Notebook tillsammans med Felicia.

Minst två gånger per år får jag en ny hund...men namnet Louie består. En tid kan den se ut så här...

Och sen, efter 5 timmars arbete får jag plötsligt en ny hund som då istället ser ut så här...

Jag är en människa som blir löjligt glad över små saker i vardagen. När det händer något fint och ovanligt, som att kvisten sitter kvar på apelsinen till exempel. Det händer ju nästan aldrig. Då blir jag så där löjligt glad och måste visa alla i familjen, precis som ett barn skulle ha gjort. Inte för att någon ens en gång lyfter ett ögonbryn för sakens skull men jag är ändå nöjd.

Det är såna här grejer som får mig att glädjas i all min längtan efter våren.
Kanske löjligt, men sant!

Idag har jag säkert tagit över hundra bilder på hundarna när vi var ute i snöyret. Här får ni en liten bildbomb på hur snöpudlar kan se ut.

Har jag nämnt att de var fladdermöss i sina förra liv...?


Eller kanske... vitnosad krullget?


Det är alldeles underbart att ta in dem i husen efteråt...Blött och härligt!

Mest nosar han på kiss, lägger dövörat till när jag ropar eller tar pinnar ifrån Tindra och ber mig kasta dem åt honom. Älskvärda, eländiga varelse, tänk vad jag älskar dig!

Idag är det fettisdag, vilket betyder att man ska äta semlor. Men eftersom att jag inte tycker om det så gjorde jag kladdmuffins istället. Det är lite som att bjuda påskharen på gröt. Men vad gör väl det! Så här gör jag dessa iallafall:

Först rör jag ihop 2ägg och 3dl socker. Jag smälter 100g smör och medans jag väntar på smöret rör jag ner 2tsk vaniljsocker, 6msk kakao, 1,5dl vetemjöl och lite salt i äggsockerröran. Och till sist det smälta smöret. Jag RÖR alltså ner ingredienserna. Jag vispar inte eftersom smeten inte ska vara luftig utan tung, kladdigt skare´bli!
Smeten räcker till ungefär 14-15st muffins. 12minuter i ugnen, ta ut, svalna, ät!

I söndags satte jag mig lite hastigt på en buss mot Sunderbyn.

Där bor en fin tjej vid namn Felicia. Vi(hon) packade iordning en matsäck och fixade skotern.

Jag posade mest(som vanligt) och ville se tuff ut medan hon gjorde allt det vettiga.

Felicia hade en så fin typisk skotermössa så jag ville vara likadan. Jag rotade runt i deras källare...

och fann den här! Större mössa har jag aldrig skådat! Och varm var den!

Vi körde runt på isen och hittade en perfekt fikaplats i lä och solen varmde bra.

Förutom att fika och köra runt som galningar så flummade vi och skrattade en hel del!

Jag tror bestämt att det var den bästa dagen på länge!

Förutom mitt fina kors jag har runt halsen har jag nu också kors i öronen.

Kors i taket, hur hände detta!?
Nu kanske jag är tre gånger så kristen, eller?
Hohoho.

Imorgon följer denna tjej med till skolan för att medverka i undervisningen, Djursjukvård. Oj, så stolt hon kommer vara när lillebror får stanna hemma medans hon själv får åka buss med "mamma". Hon lär trippa vid min sida med nosen högt i vädret och näst intill smälla av, av stolthet! Här går minsann JAG, medan Louie stannar hemma! Kan ni förstå vilken lycka?

Hallå där! Ni har minsann ökat en hel del. Ja Ni, ni läsare. Besök gärna kommentarfältet och gör ett litet avtryck!
Skriv gärna ut om ni har någon egen blogg så kan jag kika in! Kram på er!

Förr i tiden använde man sig av små fluffiga hundar som säng- eller fotvärmare.
Jag har istället två marsgrisar som gärna ligger på min mage och talar franska. Där ligger vi och diskuterar mat och viktiga frågor i livet och de håller med mig om allt jag säger. Oui oui, säger dem, Oui oui!

Jag har aldrig fotograferat norrsken förut men gav det en chans ikväll. Himlen var så vacker!
Det gick inge vidare, jag hade inget stativ utan stod och höll andan för att inte skaka. Ungefär så här blev resultatet av min amatörfotografering.

"Det glädjer mig att min vän, Min! Har vuxit upp och blivit så snygg! Miriam du har alltid varit snygg, men vem kunde veta när du sprang där på ängskolan mellan våra klassrum och spana in "snyggkillarna" i min klass med magtröja, att just du skulle bli en sån förståndig och vacker kvinna! Snart är vi 18, förstår du? 18! Ne jag förstår det inte heller.. Men inte ska vi panika för det! Vi har massa roliga stunder framför oss. Vi har våra minnen, men vi ska skapa mer av dom. Så vi kan sitta där med våra tekoppar när vi blir gamla och tänka på våran uppväxt. Hur bra vi har haft det, men även motgångar som man måste gå igenom för att sedan se det ljusa. Undra vem jag hade varit om inte vi två hade börjat umgås och blivit så bra vänner! Du är verkligen min "bästa vän", den perfekta vännen. Ingen press i vänskapen, vi har vuxit upp och blivit olika men samtidigt så lika. Du inspirerar mig verkligen min vän. Saknar dig i mängder, puss på dig <3"

Denna kommentar fick jag i ett tidigare inlägg av Felicia. Åh, en sådan kärlek jag känner till denna dam! Jag vet inte vad jag ska skriva... Jag älskar henne.

Jag älskar dig Felicia, du är en sällsynt fågel.

Lillasyster frågar vad jag är sugen på. Jag svarar kladdmuffins! Hon säger okej och sätter igång...

Min enda uppgift var att äta rent skålen och provsmaka två muffins! Sicken lyx!

Efter besöket hos optikern hann jag springa in på Röda korset i hela(bara..) tjugo minuter. Tre tior fattigare och många gånger gladare kom jag ut med denna skönhet. Jag har länge kollat efter en sån här, fast allra helst i en större storlek att förvara min laptop i, men denna blir perfekt till vardags!

(Felicia och Oscar, jag förstår inte vad ni menar med att jag alltid hittar små bruna väskor...(?) Men då har jag faktiskt något att säga till mitt försvar, denna är SVART! )