Femtonde maj tjugohundratolv


Idag var det två år sedan farmor dog. Det känns overkligt. Igår plockade jag i en kartong som inte packats upp ännu. Där fann jag en av hennes koftor. Det luktade fortfarande henne. Fint.

Jag saknar dig.


Julstämning


Om fyra dagar är det julafton, om två dagar åker jag till mamma i Stockholm och idag fyller lillasyster tolv år. Bilden ovan är tagen för minst 10 år sedan och föreställer nybadade tomtenissor, jag och mina två småsystrar.
Grattis till syster Mi!(den yngsta på bilden)


Obeskrivlig saknad.


Idag skulle den bästa av själar, som vandrat på denna jord, fylla 80 år. Min farfar.

Cancern tog honom ifrån oss för 6 år sedan, jag minns det som om det vore igår. Jag var alltid farfars lilla flicka.

Innan jag varken kunde läsa eller skriva låg vi skavfötters för att lösa korsord tillsammans.

Grattis farfar, vi ses igen!

Jag minns exakt, än idag,
hur hans händer såg ut och hans skratt,
hur han lyfte upp glasögonen på näsan,
hur han jämt var klädd i skjorta, slips och kavajbyxor,
hur vi tittade på Tom och Jerry, vårt favoritprogram,
hur vi bygde drakar och sprang på ängar för att få de att flyga,
hur jag lärde honom att dricka O'boy,
hur han jämt sa "Tror du mig?" när han skämtade,
"Det är bra, du ska inte tro på svammelgubbar som mig."

Jag saknar dig.

svartvit


Som barn trodde jag att hela världen var svartvit, precis som TV:n visade.
Jag frågade pappa en gång:
"Hur gammal var du när det kom färg?"

Movits!


Movits spelade i Älvsbyn igår. De är från Hertsön(i Luleå) där jag växte upp, så jag "känner" de sedan tidigare, innan de blev Movits. Igår var deras sista spelning för i sommar och de valde att göra en gratisspelning i just... Älvsbyn. Helt underbart!

Jag kan verkligen inte stå still till deras musik. Det sprätter i benen på mig! Ni som inte hört dem, lyssna.

Jag har sett Movits flera gånger tidigare och är van vid att människor står och hoppar och dansar ihjäl sig under spelningarna. Därför var jag i chock när hela Älvsbypubliken stod alldeles stilla. Jag kunde urskilja att kanske fem sex stycken vickade lite på höften eller stampade försiktigt i takt. Inte mer. Alla bänkar var dessutom fyllda. Hur kan man sitta ner?!? Jag själv kunde absolut inte stå still.

Efter ungefär halva spelningen manade saxofonisten publiken att komma fram till scenen: Om ni står här framme och dansar så ser ingen er. Bara vi. Jag tittade ut över allt folk. Ingen rörde sig.

Då slog jag ut armarna och sa ljudligt: JAG vill dansa! och ställde mig mitt framför scenen. Tystnad. En sekund. Två sekunder. Sen kommer en tjej från andra hållet rusandes mot mig: JAG MED!

Movits började på nästa låt och vi, jag och den okända tjejen, satte igång. Innan låten var slut var det proppfullt framme vid scenen. Såja! Dansa vare'!

Efteråt kunde man köpa T-shirts och få deras autograf. De kände igen mig och jag fick en signerad T-shirt av dem som tack för att ha satt igång Älvsbyn i dans.

Mycket lyckad kväll!

Fina sommarminnen

  • Telefonen plingar till kort efter att jag kommit hem till mamma. Från Fanny, min fina barndomsvän; ”Ska vi leka?” Hjälper mot vuxenångest.
  • Varje sommarmorgon plockade jag mig en näve full av mammas jordgubbar till frukost.
  • Jag vaknade alldeles för sent. Skrotade runt hemma. Ångest över en bortkastad dag. Går och lägger mig 22.00. Då ringer det. Fina vännen hämtar upp mig efter stallet, vi ser film, pratar massa och jag sover över.
  • Jag har fått härja runt i både ljusa och mörka sommarnätter. Norrländska och Stockholmska nätter.
  • Jag tog din högra hand med min vänstra, vi flätade ihop våra fingrar. Vi har ett varsitt likadant ärr på nederdelen av tummen. ”Det ser ut som två ögon...” sa du.
  • Vi står i köket, jag och mormor. Jag skär sallad, hon fixar fisken.
Brukar du stå i köket hos pappa också?”
Ja”
Det syns på dig.”
Jag tror inte att jag kan få någon bättre komplimang av min mormor. Hon är min förebild när det kommer  till matlagning. Inge pulvermos, fiskbullar eller knorrsåser där inte. Äkta perråmos skare va'!


Dela med er av era sommarminnen så får jag något fint att läsa! Kram på er!

En sorgens klänning

Du brydde dig om varje fågel, varje igelkotte. Ingen fick bli utan mat.

Du läste för oss små berättelser och dikter ur en gammal skolbok.

Du ringde varje dag, minst fem gånger.

Du lärde mig hur man på midsommar skulle plocka sju sorters blommor att lägga under kudden om natten för att drömma om sin prins.

Det ringer sällan numera. Jag väntar än idag på din röst när jag lyfter luren mot örat. Overkligt att den aldrig ljuder.

I sommar ska jag, iklädd midsommarklänning, springa ut över en äng för att plocka sju sorters blommor och hoppas på att få drömma, drömma om dig.

 

För exakt ett år sedan, 15/5 2010, lämnade vår farmor oss. Overkligt. Idag bär jag min klänning jag köpte till begravningen. En sorgens klänning.


Minnernas promenad


Tindra följde med till Luleå förra helgen. Där sov vi hos Felicias mamma som bor nära mitt gamla hem.

Så jag och Tindra tog en promenad för att kolla in läget.

Min gamla skola syns bakom träden.

Domherregränd, här bodde jag förut, nio hela år.

Nu har den nedbrända lägenhetslängan, som var grannhus till oss, förvandlats till en stor lekpark.

Det var en fin promenad. Jag och Tindra gick och delade tankar med varandra, nostalgi, nostalgi, nostalgi!

För när jag var ett litet barn


var jag klädd i en röd julklänning med rutig krage

och log mer än gärna till kameran med en liten potatis till näsa och tjocka runda kinder.


RSS 2.0