På återseende
Imorgon kommer min käraste vän Felicia på besök. Vi ses allt för sällan, men när det sker är det som att vi fortsätter från där vi var senast. Vi är ett bra exempel på vad jag anser att äkta vänskap handlar om. Vi vet var vi har varandra. Ibland hörs vi inte av på flera veckor, ibland t.o.m månader. Men inga sura miner för det, tvärtom! Det blir ett kärt återseende, vi ligger och pratar till klockan fyra på morgonen om allt som vi har missat från varandras liv, vi bakar våra kladdkakor, tar långa promenader med hundarna, testar varandras kläder och skrattar tills vi kiknar.
Visst är hon fin min Felicia. Jo, men visst!
Spegel, spegel
Spegel, spegel på väggen där,
säg mig vem jag egentligen är.
Lika barn leka bäst
Jag har två mördarhundar här hemma. Ni ser ju, stora, svarta, håriga bestar.
De är utmärkta att ha med sig på mörka och läskiga kvällspromenader. Med dessa monster vid min sida vågar ingen närma sig. Kolla bara in huggtänderna!
Men hemligheten är att Louie, han som gör de akrobatiska övningarna på bilden ovan, han är genomsnäll. Han har aldrig gjort en fluga förnär. Jag tror bestämt att han är en sann kristen, han älskar sina fiender, han ger utan att förvänta sig något tillbaka. Om det vore tillåtet med hundar i kyrkan så skulle han säkert sitta där klockan elva varje söndag.
Och bruden som strax krockar med kameran, hon är alldeles för feg. Tindra hon skäller och verkar livsfarlig på långt håll, men egentligen är hon skitskraj och skulle helst vilja stoppa huvudet i..snön.. eller var det sanden.
Ni kanske inte ser så stor skillnad på dem. Men det sägs ju att Lika barn leka bäst. Det räcker vi ut tungan på!
Vackra vinterby
Det bästa med att bo i en liten by...
Man kan gå raka vägen ut genom dörren med hundarna endast iklädda reflexvästar. Inga koppel inga halsband. 
För vi möter aldrig någon på våra skogspromenader. 
Tack vackra vinterby för det!
Mannakornen
En av de bästa sakerna jag visste om som barn var att få vara med mamma och hennes vänner när dem samlades med sina biblar och mamma tog fram mannakornen. Jag tyckte det var så kul att få sticka ner hela handen i den blå korgen och välja en liten lapp, som jag sedan skulle läsa högt om vad som stod. Jag minns att jag var fascinerad över hur mamma kunde hitta i den där stora, tjocka boken bara för att jag sa några bokstäver och siffror.
Det var helt obegripligt det mamma läste. Men jag trivdes och satt kvar där för att vänta tills det skulle bli min tur att ta ett mannakorn igen och igen och igen.
Vilken lycka, vilken fest!
Svart som natten
Klockan är bara middag och endå är det svart som natten. Jag blir så trött av mörker, jag finner ingen ork någonstans. För att inte tala om kylan. Jag fryser ständigt, jämt, jämt! Direkt jag kommer innanför dörren sveper jag in mig i min morgonrock och på med tofflorna. I allt detta måste hundarna fortfarande få promenader. Det är bara att bege sig ut, ut i kylan.
Tur är då att jag förbereder med bröd i ugnen. Då blir jag glad!
Klokt hushåll
Jag såg för ett tag sedan att min favorit-bloggerska UnderbaraClara var med i tidningen Kloka hem. Jag tänkte direkt, den ska jag ha! Men jag hittade den aldrig. Hur länge jag än stod och glodde på tidningshyllorna inne på olika affärer. Idag var jag och pappa och handlade, då står den plötsligt där mitt ibland en massa inredningstidningar, alldeles ensam av sin sort. Nu är den min!
Till den trevliga läsningen mumsade jag i mig en bit choklad och mandariner.
Japp, så vare´!
Hare´!
Sommar vs. Vinter
Jag föredrar det förstnämda, hundarna det sistnämnda.
För pigg, för trött
Här ligger jag nu. För pigg för att sova, för trött för att göra något. Det är skola imorgon och jag behöver sömn. Jag vill egentligen bara sätta mig och skriva, skriva om kärlek, om minnen, om livets vackra vrår. Men då kommer jag aldrig att sluta. Risken för sömnlös natt är alldeles för stor, så jag ligger kvar. Släcker lampan och ger sömnen ett försök.
God natt!
När det börjar skymma
När det börjar skymma
tar jag med mig två lurviga vänner
Vi korsar ett tågräls 
och undersöker nya skogar
