miialis

Hallå hallå! Nu ger jag mig iväg för att dansa och le tillsammans med Piteå och Veronica Maggio! Ha det gött, det ska jag!

(Jag känner mig som världens lyckligste mest jämt nu för tiden. Det är underbart!)

Jag ser att alla bloggar om Norge, inte jag. Anledningen till varför jag inte gjort det är inte för att jag inte bryr mig. Det som hänt berör mig men samtidigt kan jag inte förstå det. Kan inte sätta några ord på det. Att det sista dessa ungdomar fick uppleva innan de dog var panik, rädsla och dödsångest...

Men mina böner går till alla de familjer som mist sina alldeles för unga barn och mina tankar går till alla ungdomar som än borde få vara i livet.

Jag tror att jag har lyckas ge er intrycket av att jag tycker om att skriva. Ja, för sådant är fallet.

När jag gick i mellanstadiet skrev jag i en bok med nallebjörnar på. Jag slutade skriva ner saker efter att en vän till mig läst i min dagbok utan lov. Jag vågade inte. Tyvärr slängde jag den sedan för att jag tyckte att det var så pinsamt. Jag var rädd att någon skulle få tag på den. Nu i efterhand känns det jättetrist, jag skulle verkligen vela läsa hur en tioårig Miriams tankar gick.

Inte fören 2009 vågade jag mig på att köpa en ny dagbok. Jag var en förvirrad tonåring med känslor likt en berg-o-dalbana, som ville kunna skriva ner känslorna för att få dem att stanna. Eller åtminstone försöka förstå dem.

Enda sedan 1 februari 2009 har jag skrivit lite till och från och nu är jag nästan beroende av det. På samma sätt som andra kan känna; Åh, det här måste jag berätta för vännerna!, tänker jag istället; Det här måste jag skriva om! Jag skriver inte bara om sådant som hänt i vardagen. Ibland blir det en dikt, en liten tanke, fina saker i vardagen och förvirrande tankar. Ibland till och med bara en meningen eller några få ord.

Oftast skriver jag för att jag har ett behov av det, jag mår bra av att få skriva av mig, om positiva och negativa saker. Men ibland kan jag uppleva lite stress när jag inte skrivit på länge för att jag tänker att; De känslor, de tankar jag har nu i livet kanske jag aldrig kommer få uppleva igen. Jag utvecklas hela tiden och vill inte bara låta mina känslor jag känt gå lätt förbi, glömmas bort och aldrig få återupplevas. Därför måste jag föreviga dem i text så att jag kan bläddra tillbaka och känna hur fint det var att bli kär första gången på riktigt, hur arg jag kunde bli över världsliga saker, mina första intryck på människor jag mött mm.

Nu ska jag gå ut med en kopp té, en filt och skriva. Det var för många dagar sedan jag skrev nu så jag har massa sidor att fylla med fina upplevelser och känslor. Livet är himla underbart nu.

Jag måste föreviga det med bläck på papper i min svarta bok.

Idag är jag hundvakt till mina egna hundar och Tindras son, Fridolf. Vi är mest ute på långa promenader, busar, kliar varandra bakom öronen och vilar oss i skuggan.

Tindra leker för övrigt antilop i höggräset.

• Jag är vegetarian, men har börjat äta lite fisk igen.

• När jag äter vattenmelon samlar jag, utan att tänka på det, alla kärnor under överläppen, sen när jag ätit klart spottar jag ut allesammans samtidigt.

• Jag får ofta höra att jag äter mycket för min storlek. En gång tävlade jag paltätning mot en klasskompis, jag åt 7½ palt. Jag vann.

• När det kommer till mjukbröd äter jag det alltid på ett visst sätt, beroende på vilken form brödskivorna har. Om det är fyrkanter, som rostbröd, äter jag alltid upp nederkanten först, sen kanterna och spara mitten till sist. Men alltid just nederkanten först... vänster hörn först. Sen finns det ju de som är halvcirklar, som lingongrova, de äts på sitt vis de med.

Otroligt intressant, eller hur? Knäpp men ack så sann matrelaterad fakta om mig. Har ni några egenheter?

Det är sällan jag handlar nyproducerade kläder. Men jag hittade denna söta spetsklänning på 70% rea och den fick följa med hem.

Att lägga farmors kofta över axlarna blir perfekt kyliga sommarkvällar. Hon har själv stickat den och det var hennes favoritkofta. Nu är det min favorit och den hänger jämt framme.

Just nu öser det ner utanför fönstret och då och då blixtrar det till och mullrar. Jag älskar det, det som andra kallar oväder. Att ta en promenad efter att hela byn är nyduschad är underbart. Alla dofter träder fram och förstärks något enormt. Luften är tung och fuktig, men varm. Varmt sommarregn.

Något jag fortfarande gör, från att jag var liten, är att gå ut och gå mitt i spöregnet. Alldeles själv. Titta efter blixtar och förundras över dem. Räkna sekundrarna mellan blixt och muller. Sjunga och le stort över att ingen i hela världen hör mig, inte ens jag själv.

Jag har fotograferat skamligt lite under festivalen. Vilket är väldigt tråkigt nu i efterhand. Men jag har iallafall varit nykter, vaken långt inpå natten, badat, ätit mycket friterat, lärt känna nya människor, vaknat klockan sex på morgonen av "Alla snubbar vill ju vara katt" på högsta volym, varit arg, varit himla glad.

Ja, ungefär som en festival brukar va.

Har jobbat idag, dagen efter Trästocks, jag är otroligt trött, helt borta. Och varmt är det! Nu blir det att åka ner till sjön och svalka sig med vovvarna.

Imorgon åker jag iväg till Trästocksfestivalen tillsammans med Felicia och många fler. Någon fler som ska dit? Om någon av er ser mig, hälsa!

Annars får ni ha en alldeles utomordentligt bra helg, för det har jag bestämt mig för att jag ska ha.

Det känns som att bloggen har tagit lite sommarlov. Jag är så fruktansvärt trött efter jobbet och sitter knappt vid datorn så det blir inte så mycket bloggande.

Här får ni iallafall fyra slumpmässiga bilder ur mitt sommararkiv.

Jag hoppas snart vara tillbaka. Hoppas ni mår lika bra som jag(fast inte lika trött). Kram på er!

Haaaalllååå, mjaaaaaauuu, jag vill ha mat! Någon? Någon som ser mig? Mat tack!

Ungefär så håller Tiger på när jag sitter vid datorn. Han gosar med allt, ni ser ju hushållsrullen är alldeles hårig nu. Dags att göra som han säger. Då kanske jag får vara ifred.

Tig nu Tiger. Ty tigrar skall icke tigga, tigrar tiger.

Jag fick en förfrågan om att visa er runt hur det ser ut här jag bor. Det känns lite svårt, eller lite trist(för er) eftersom att det inte finns så mycket att visa. Men jag gör ett försök iallafall.

Jag bor alltså i Tvärån som är en liten by utanför Älvsbyn. Det bor cirka 250 personer här och alla känner alla. Vi flyttade hit för två år sedan(när jag började gymnasiet) så vi känner inte till alla i byn, men alla känner till oss, nykomlingarna.

Det finns en asfalterad väg som går rakt igenom byn. Sen är det mest grusvägar.

Det finns ingen affär eller lanthandel här. Den enda naturliga mötesplatsen här i Tvärån är, den nu nerlagda, skolan. Ungefär en gång per år träffas alla Tväråbor där för att grilla och att få återse alla utflugna som bor på annan ort.

Från "storvägen", bortom ängar kan man skymta vårt hus. Det röda med vita knutar.

För att komma hem till oss svänger man in på en grusväg som ger känslan av att åka till Bullerbyn. Vi bor i mellangården, brukar pappa säga.

Och här är det, mellangården, högsta huset i byn, där jag bor.

På gården har vi ett rött förråd och ett gammalt svinhus och massa midsommarblomm.

och överallt finns tusen sådana här vägar där jag promenerar med mina pälsklingar.
Sen finns ju Louie's favoritplats. Den lilla grundvattensjön. Lite så ser det ut här jag bor, inte så komplicerat men vackert. Saknar ni något?

Pappa: Märk de ägg som är äldst så att vi vet vilka vi ska använda upp först. Gör bara en prick på de eller nå...
Jag: Okej!

Jag tolkade det på mitt sätt. Roligare än en fjuttig prick tycker jag. Herr och Fru Ägg blev det.

Jag saknar dig bloggen, men jag orkar verkligen inte vara med dig nu. Imorse steg jag upp halv fem, började jobba halv sju och slutade halv fem.

Jag ser att ni är här och besöker mig ändå fina läsare. Skriv gärna vad ni vill se/läsa här på bloggen så ska jag se till att jag kommer på tåget igen. För jag vill. Verkligen.

Lite ork, inspiration och blogginlägg-önskningar skulle sitta fint. Kram.

Hej. Jag har saknat bloggen, men har inte kunnat göra så mycket. Blixten slog nämligen ut vårt internet i helgen. Igår lyckades pappa fixa det så nu sitter jag vid datorn för första gången på ca 5 dagar.

Snacka om att jag är beroende, fem dagar känns verkligen som en evighet. Men nu är jag tillbaka.(Så länge det inte händer något igen)


Jag ska strax gå iväg till bussen för att åka och jobba. Vi hörs!

Jag är förälskad i kvällssolen och i min gamla sommarkofta som jag nästan glömt att jag hade.

Jag har lite panik över att jag ska packa. Jag ska nämligen följa med Frida och hennes familj till Lycksele i helgen. Vi ska bo på hotell, gå på djurparken, gå runt i affärer, kanske se bio och helt enkelt göra det som faller oss in.

Jag tar med mig kameran så ska ni få se sen! Men jag tror inte att jag kommer hinna skriva något mer innan jag åker(de hämtar upp mig efter jobbet imorgon). Måste packa nu(!!!)

Ha en trevlig helg allesammans!

Jag och pappa spontanåkte in till Älvsbyn och tog oss en pizza till middag. Det var inte bara vi som var sugna...

Självklart fick vovvarna också följa med. De gillar spontana bestyr och pizzakanter.

Tänk att det är sommar. På riktigt. Jag älskar det, vill aldrig att det ska ta slut.

Jag och hundarna var nyss ute på en joggingrunda. Tänk att klockan är mellan sex och sju på kvällen och det räcker med att springa i korta löpartights och ett linne. Jag gillar't!

Nu ska jag gå i duschen, sen blir det nog att äta lite mannagröt och knäckemacka. Kram på er!

Att ta sats och cykla allt vad jag kan uppför byns brantaste backe. Trots att jag vet att jag måste kånka cykeln sista biten och bli alldeles andfådd.

 

Att en söt gammal gubbe med en lika gammal träkäpp berättar för mig om en kanin han hade för länge sedan. Det var en dvärgvädur med sloköron och den hade rest jorden runt.

 

Att när jag sätter mig ned på huk framför lilla shettisens mule i väntan på barnen som ska på ponnyridining, och sträcker mig efter en grästuva som jag räcker mot henne och hon inser att den är till henne, hon spetsar öronen och ger ifrån sig ett uppmuntrat gnäggande. Som ett oh-är-det-till-mig-gnägg!

 

Att busschauffören kände igen mig och vi pratade hela vägen om hur en busschaufför ska vara. Han tyckte att trots att de också kan ha dåliga dagar så borde de kosta på sig ett leende, ögonkontakt och ett Hej till personen som kliver på. Det tyckte jag med.

 

Fina detaljer i en vanlig vardag, en vanlig tisdag.

min bästa vän är en F-trio, de tre F:en. Frida, Felicia och Fanny.

Frida.

när jag borstar tänderna njuter jag. Jag sätter mig oftast ner på toalocket och blundar(hoho) eller så går jag runt och gör annat samtidigt. Jag borstar länge, mycket längre än två minuter som tandläkarna rekommenderar.

när jag lagar mat vill jag ha tomt i diskkon, mycket råvaror och vara ensam kock.

jag är (lite) rädd för hajar av någon anledning. Bara en stillbild på en haj får mig att hoppa till. Värst är det med naturfilmer då hajen kommer simmandes mot kameran. Panik.

den värsta känslan är ensamhet.

den bästa känslan är kärlek. Eller när allt i livet är så himla bra bara, helt utan anledning.

jag är bäst på att sakna. Sakna gamla tider, speciella tillfällen, personer, lukter och smaker.

jag är sämst på att kortfattat berätta någonting. Jag måste dra hela historien och vara säker på att personen som lyssnar hänger med och förstår varenda detalj. Vilket brukar leda till att jag glömmer bort vad jag skulle ha sagt från första början.

jag lyssnar på väldigt olika. Men just nu spelas mycket svenskt som Veronica Maggio och Säkert t.ex.

jag pratar mest jämt. När jag väl blir sjuk så brukar jag tappa rösten, helt. Det är psykiskt påfrestande för mig att inte kunna tala, haha.

jag tycker om ord. Jag kan sitta och söka på synonymer bara för att.

kärlek är det största av allt. Något som det borde finnas mer av i världen. Något som alla behöver.

i somras var jag himla glad, kär och trygg i en pojke. Inte längre.

sist jag grät var faktiskt ganska länge sedan nu. Jag minns inte... innan sommaren kanske.

när jag vill tänka bläddrar jag bland fotografier, skriver, lyssnar på musik eller går ut med hundarna djupt in i skogen.

när jag bakar blir det oftast kladdkaka.

just nu tänker jag på hur fint det vore att ha nära till vänner som vill vara ute hela nätterna för att ha picknick, cykla, sjunga vid en brasa och ta nattdopp.

idag har jag stigit upp tidigt för att övningköra. Mina systrar skulle med bussen till deras mamma.

ikväll ska jag hänga tvätt så att jag har arbetskläder till imorgon, gå en lång skogspromenad med hundarna, se film med mig själv och bara ta det lugnt.

imorgon kommer jag sitta på en buss klockan 05.55 till jobbet.

min mobiltelefon är still alive efter tre år(idag håller inte tekniken mer än två år typ...) Den är alltid med mig, jag är lite väl beroende av den.

när jag vaknar på morgonen önskar jag att klockan ska vara mitt i natten så att jag med ro kan somna om igen och vänta på att klockan ska ringa.

om jag var ett djur skulle jag vara en brunbjörn. Vakna på våren, ätaätaäta hela vår-sommar-höst tills det är dags att gå i ide. Sova hela den mörka, kalla vintern och sedan vakna när våren är tillbaka.

Jag tror minsann att hon vill någonting...

Morsan är bara tråkig som sitter vid datorn. Tycker Tindra.

God morgon fint folk! Nu är jag arbetsklädd och redo att dra iväg till jobbet. Som jag nämnde tidigare jobbar jag som djurskötare ute i parken på min skola, på Grans Naturbruksskola alltså. Jag stortrivs! Bara praktiskt arbete som att fodra alla djur, ha ponnyridning och mocka skit till exempel.

Kom förbi och gå i Barnens zoo vettja!

Om jag inte har avlidit av trötthet när jag kommer hem så skriver jag senare. Kram på er!

Här är råttbilderna jag tog härom dagen. Det är inte lätt att fotografera råttungar kan jag bara säga! Det var kväll och skymning, den enda ljuskälla jag hade var fönstret som är placerat bakom motivet. Lång slutartid med snabba råttisar går inte ihop. Lucy heter den ljusa och Bella den bruna.

När man är en mycket liten råttunge, blir man lätt trött efter en upptäcktsfärd på skrivbordet. Det är inte lätt att vara liten minsann.

Jag är kär.

Ja, det är sant.

Jag är kär i livet. I sommaren.

Det är en himla härlig plats. Jag andas in så mycket jag kan, förvarar det, för att kunna plocka fram det under kalla, mörka vinterkvällar då hoppet om ork tvinar.