miialis

Valborg är för mig den bästa traditionen. Det är inga större krav. Man behöver inte stressa och köpa en massa paket, inte jaga efter jordgubbar runt hela staden, inte köpa massa pynt eller hitta den perfekta klädseln.

Istället samlas man i lugn och ro runt en stor brasa. Man behöver inte oroa sig över om man klär sig för kallt eller varmt. Det kan man själv reglera genom avståndet till elden. Folk sitter och står runt omkring och småpratar med alla. Dessutom börjar det ljusna utomhus och på många ställen kan hundarna följa med utan risk för raketer.

Vi åkte till Lillstrand ikväll.

Medan pappa gick på gudstjänst sprang syster och jag med vovvarna på stora fält.

Det tyckte de allt om

och sprang och busade som galningar!

Vi kom ned till stranden.

Som hade fantastisk utsikt. Gick dock inte att fånga på bild.

Givetvis var Louie först i!

Plötsligt befinner han sig femton meter ut, utan att någon av oss kastat någon pinne. Där simmade han tills han till slut fann en liten liten kvist.

Badkrukan Tindra hoppar jämfota iväg när Sälen återkommer till land.

Hon hoppar mest omkring honom och morrar. Visar hur tuff hon är helt enkelt...

Sen gick vi upp till brasan igen och värmde oss.

Runt omkring småpratade folk med varandra och grillade korv vid småbrasor. Så mysigt.

Tindra och Louie låg lydigt vid pappas sida och blev då och då bjudna på korv av snälla tanter och farbröder.

Här springer jag omkring och städar med en sjal på huvudet. Perfekt när håret är för kort för att kunna sättas upp.

Det var allt jag hade att säga. Vad gör ni ikväll?

Nu ska jag vara en tråkig bloggare igen. Jag ska nämligen städa mitt rum. Det behövs verkligen efter mitt syprojekt som jag höll på med hela kvällen igår.

När jag syr, tecknar eller pysslar av något slag slänger jag bara allt omkring mig. Vilket har resulterat i att det ligger sytrådar, måttband, saxar och tygstuvor överallt. Och inte nog med det så hade jag det stökigt i rummet innan jag satte igång.

Så dagens sysselsättning:
1. Städa rummet!
2. Duscha
3. Majbrasa

Det enda sevärda i mitt rum just nu är min Pelargon som håller på att blomma. Så fin, så fin!

Ojojoj, jag har inte bloggat någonting på hela dagen. Istället har jag varit i stan för att inhandla de sista detaljerna till min outfit på onsdag. Det är nämligen så att vi har en klä-dig-som-du-vill-dag på skolan, då alla, elever som lärare, klär ut sig.

Jag kan tyvärr inte säga vad jag ska vara eftersom att några av mina klasskamrater läser min blogg. Men...det jag kan säga är att jag köpte dessa två på Röda korset.

Mer får ni se på onsdag!

Nu ska vi tre ut i skogen och bara vandra, vandra dit bena bär. Hejs!

Det har varit mycket Hilding de senaste dagarna här på bloggen. Men nu är det faktiskt så att han fyller år idag. Hans första födelsedag, ett helt år och jag har haft honom sedan han var ca 8 veckor gammal.

Tänk så här liten och rädd var han då. Men nu är han en stor och redig kille som är framåt, snackar som bara den och ääälskar mat.

Idag har jag jätteont i huvudet. Men jag har i alla fall övningskört och fixat massa vuxenpoäng på banken. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, höhö. Vill inte bli vuxen.

Idag vaknade jag sent. Efter frukosten klädde jag på mig och gick ut och krattade gården(tro mig, det är myyycket kvar).

Det är overkligt mycket löv på bara den lilla yta som visas på bilden. Jag vet inte hur många gånger jag sprang med skottkärran.

Hundarna tyckte mest att jag var tråkig så jag kom på en ny sport. Att sparka boll åt de medan jag krattar. Kratball(engelska). Jag lovar, det blir dubbelt så jobbigt, du blir dubbelt så stark.

Ungdomar i min ålder blir överraskade över att jag frivilligt går ut för att kratta. Men jag gillar det på något sätt. Det är skönt, lite tid för sig själv. För inte är det någon som gärna hjälper till.

Jag är en sådan person som tycker om att arbeta med kroppen, särskilt utomhus, jag mår bra av det. Å sen blir det ju fint också, jag krattar fram sommaren känns det som. Det krävs inte så mycket och endå sker en stor förändring. Sånt gillar jag!

Sen bildas det en stor lövhög också och då blir ju igelkottarna glada.

Då blir både ja' och Kotte gla'!

Jag tycker inte om att fotografera med blixt men det är för mörkt i mitt rum nu så det fick bli det endå. Jag ville bara visa Hildings nya mysställe.

Han gräver, buffar och bökar sig ner i min fleecetröja.

Sen lägger han sig till ro, gäspar, smackar med munnen och snackar lite med morsan.

Hilding tycker inte heller om blixten.

Äntligen, äntligen är det grillningstider. Tallriken till höger är grönföda, alltså min mat.

Oj, så gott det var!

Stackars utsvultna hund som endast får titta och känna den ljuva doften.

Ser ni vad jag ser?

Min fleecetröja lever. Pratar gör den också. Märkligt.

Hallå hallå! Glöm inte att ni kan följa mig och min blogg via Bloglovin! Superenkelt! Gör'e!

Jag hittade endast en kjol idag. Jag vet inte om jag tycker om den egentligen, jag har aldrig haft hög jeanskjol förut. Det kanske handlar om att vänja sig. Men den kostade bara 25 kr så jag gav den en chans endå.

Den blir nog finare tillsammans med bara ben och solbränd hy. Det återstår att se.

Tindra visar hur man posar. Hon är en ren expert på området, jag lovar! Titta bara!

Man behöver inte säga ett ord. Hon ser var kameran riktas, hoppar upp på stenen och drar till en pose!

När jag ska gå och rota bland loppisprylar måste jag känna mig bekväm. Det värsta som finns är för varma kläder. Därför hade jag på mig farmors gamla vårjacka och en somrig kjol.

Louies utstyrsel bestod av läderhalsband med namnbricka.

 

Tänk att så är det!

Innan det var dags att åka för att söka fynd, sprang jag och hundarna upp på kalhygget.

Jag och Tindra pussades mest medan Louie tuggade på pinnar. Det gamla vanliga.

Nu har besöksantalet än en gång skjutit i höjd här på bloggen! Roligt!
Några enstaka av er skriver ett par fina ord och det glädjer mig! Men skulle fler av er kunna visa er. Jag blir så fruktansvärt nyfiken, vilka är ni egentligen? Lämna gärna er bloggadress så kikar jag in och säger Hej!

Om nog många kommenterar kan jag fixa ett länk-inlägg där jag länkar era bloggar. Låter det bra?

Vad säger ni? Passa på nu!

Nu är isen till största del försvunnen och vattnet forsar fritt!

Vi sitter och tittar på vattnet som slår så hårt att vi knappt hör vad vi heter.

Louie suktar efter en stor stock som guppar vid ytan.

Trots den höga ljudnivån ser jag platsen som en fristad, en plats där man kan sitta ifred för att tänka. Eller en plats att ha picknick med en vän.

Eller bara titta på skummet som bildas av de väldiga vattenströmmarna.

En av födelsedagspresenterna var en denna. Jag älskar Pelargoner!
Snart slår den ut, cerisrosa fina blommor. Jag tänker på både mamma och mormor när jag tittar på den. Pelargoner är nämligen mammas favoritblomma, särskilt de röda. Mina favoriter är de som har ljust ljust rosa blommor.

Nu när jag är ägare till min första pelargon måste jag lära mig hur man tar hand om dem på bästa sätt.

Någon expert som läser detta, något särskilt jag behöver tänka på?

Vad säger man? Det märks att Louie är hemma igen. Inte får jag fotografera ifred. Nej, nej, då kommer han som ett skållat troll med fladdermus-öron! Härliga hund!

Jag och Felicia bestämde oss för att baka morotskaka(som om det inte räckte med marängtårta, bondkakor och havreflarn...)
Så här såg det ut i alla fall!

Jag rev 6 st morötter.

Felicia hackade mandeln (kanske 1-1½ dl).

Vi blandade ihop det och tillsatte 4 ägg, 4dl socker och 2 dl olja.

Blandade torrvarorna i egen bunke. 4 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver, 1 tsk bikarbonat, 2 tsk vaniljsocker och 2 tsk kanel.

Hälde ner det i morotssmeten och vispade till en jämn smet.

Bredde ut smeten på en pappersklädd plåt och satte in den i ugnen ca 45 min på 175 grader.

Under tiden vi väntade gjorde vi glasyren som bestod av 200 g Philadelphiaost och 1-2 dl florsocker + 1-2 tsk lime/citron saft. Vi passade på att se ett avsnitt från första säsongen av Solsidan.

Stack sedan i kakan och för att se om den var klar. Det var den, så vi lät den stå och svalna i ca 10 min.

Sen bredde vi på glasyren...

och skar den i lagomt stora bitar och dekorerade. Jag tog physalis men allra finast blir det om man gör små morötter i marsipan.

De tigger inte va?

Om man säger "Vill du smaka?", slickar de sig runt munnen.

Alfapet är en av de bästa familjespel jag vet. Jag och Felicia har spelat det hela helgen och skrattat åt nya påhittade ord. Vad tycks om yxas, sego eller koser.

Nu har Felicia åkt hem och jag saknar henne redan. Men det är lugnt, för i veckan kommer jag att åka och våldgästa henne i stället!

Det är fortfarande något fel på Blogg.se så jag kan inte ladda upp nya bilder men jag hittade en gammal bild som inte har något med inlägget att göra. Perfekt!

Nu ska jag sluta svamla och gå i duschen.

Förresten, ni med Blogg.se, funkar det som det ska för er?

Det är något fel med Blogg.se. Less? Oja. Nu ska jag i alla fall iväg och övningsköra. Hörs sen!

Dagen började med sång, presenter och frukost på sängen

Efter flumm och skratt blev det tårtbakning och tårtätning! Mums!

Tindra påstod att vi hade glömt att duka fram en tallrik till henne.

Jag och Felli var även ute och lekte sommar i det förträffliga vädret!


Det var allt för nu.

Hundarna kräver just nu en promenad av mig.

Lilla Louie

Bondkakor är enligt mig de absolut godaste av alla småkakor. Därför gav jag mig på att testa baka egna.
Nu vill jag dela med mig, ifall du också vill baka.

Det här behöver du:

5½ dl vetemjöl
2 dl socker
1 msk ljus sirap
1 tsk bikarbonat
1 msk vatten
½ dl grovhackad sötmandel
200 g smör


Jag började med att skålla och hacka mandeln.
I en liten kopp blandade jag vattnet och bikarbonaten.

Måttade upp all vetemjöl på diskbänken(=bakbordet) och gjorde en fördjupning i mitten där jag tillsatte sockret, sirapen, bikarbonaten + vattnet.

Till sist tillsatte jag den hackade mandeln och smöret som jag skurit i strimlor(lättare att arbeta ihop degen) Sen är det bara att knåda! Knåda, knåda, knåda! Jag tillsatte dock lite mer vatten för att fånga upp allt mjöl.

När du fått till en deg, dela den på hälften och forma de till två rullar med ca 4-5cm i diameter. Sätt plastfolie runt om och lägg i kylskåp i några timmar, eller tills de är hårda.
Jag väntade i 2 timmar.

När kakdegskorvarna(höhö) har stelnat skär du de i ½ cm tjocka skivor som du lägger på en plåt med bakplåtspapper.

Så! Sen skjuts in i ugnen på 200 grader i ca 7min!

Försvinnande goda!

Jag har inte suttit vid datorn alls ikväll. Istället har jag...

Bakat- Bondkakor och havreflarn,

fixat en ramp till Elsas bur, som nu ligger på tork

samt påbörjat en ny stickning. Mitt pannband som jag hade tänkt visa glömde jag att fotografera innan jag gav bort det till Felicia. Men denna lovar jag att visa bilder på(om den nu blir klar)!


Vad har ni gjort?

Den blommiga klänningen jag bar här om dagen köpte jag second hand för 35kr.

Från början såg den ut såhär. (Urusel mobilkamerabild, men det syns i alla fall på ett ungefär)
En riktigt mormor-klänning. Den räckte nästan ner till hälarna och ärmarna till armbågarna. Men med en sax och symaskin...


...blev den genast mycket mer Miriam-aktig.

Lätt som en plätt! Billigt skare' va'!

På en söndag när solen skiner och termometern står på +12, sminkar jag mig och sätter en rosett i håret.

Jag klär mig i en för kall klänning och hoppas på att snön smälter snabbare då.

För det blir ju som sagt inte sommar ifall inte nån sätter fart.

Fråga Astrid Lindgren, hon vet hon.

Han är galen, flåsig, stor och klumpig. Men jag saknar honom. Han är ju trots allt Louie, den gladaste, snällaste och mest sociala pöjk jag känner.

Just som mitt hår växer ut till en page får jag lust att klippa av det igen. Men jag har lovat mig själv att vänta, åtminstone till sommaren. I sommar får jag välja ifall jag vill vara fri-från-hår-i-nacken kort eller ifall jag hellre vill kunna sätta upp håret i en knut. Men tills dess gäller det bara att stå ut, vänta på pagen och ignorera kliet i fingrarna.

Intill husväggen fann jag idag årets första grässtrån. Jag plockade en fin liten bukett till gnagarna.

Tindra misstog sig dock för att tillhöra ordningen Gnagare och tog sig en stor tugga. Helt utan att fråga. Oförskämda hund.

"Vad är detta?"

"Åh, schysst morsan!"

"Naaaam!!"

Hilding kikade också fram för att ta sig ett och annat strå.

Lilla lejonet Elsa fick såklart också smaka. Mycket uppskattat!

Carro, Frida och jag.

Vad tycks? Är vi inte fina?

Nypiercad med så tunga örhängen att öronen slokar, det är inte lätt att vara liten. Men söt är man!

Mer bilder finns på Fridas och Beas blogg.

Nu är våren här på riktigt. Solen stannar långt in på kvällarna och värmer upp trötta hjärtan från en kall, mörk och lång vinter. Solen schasar bort tjälen ur marken och det börjar lukta skit. Det är den bästa skitlukt jag känner till. Lukten av Hejdå vinter, Välkommen vår!

Om det är någon som är nyfiken på vad jag sysslar med på min skola kika in här på Fridas blogg!

Då kanske ni förstår varför jag aldrig upplever skoltröttheten.

Vad är detta? Jo, det är jag som sitter och väntar på att datorn ska starta och precis när Windows startsida "Välkommen" öppnas tar jag ett foto av dataskärmen och ser samtidigt lite drömmande ut. Så det kan bli.

Det var egentligen inte det jag ville säga, utan jag ville tacka er för alla kommentarer! Vad kul att så många hittat hit! Önska er gärna ett inlägg. Är det något ni undrar? Skriv en liten rad här nedanför så ska jag göra vad jag kan.

Tindra, lovar du att dansa tillsammans med mig?

Klart'! Vi ska dansa fastän vi inte är här!

För vi ska dansa fastän hjärtat brister!

Klädd i:
Volangklännig från HM
kofta från Kupan (ny)
röd basker, Kupan

Jag har varit himla glad idag! Löjligt glad, på ett sådant sätt att jag går och ler(utan anledning) för mig själv mest hela tiden. Ingenting har känts jobbigt eller motigt idag, frid och fröjd rakt igenom. Dessa dagar inträffar inte särskilt ofta men när de väl gör det njuter jag för varje minut.

Hoppas allt är bra med er!

Melker: Hörni! Idag var vi ute på altanen för första gången i år för att sniffa lite vårluft.

Hilding: ...och inte nog med det, Tant Elsa var med också.

Sniff sniff!

På mellanstadiet hade vi en särskild bok för skrivstil. När våra mor- och farföräldrar var små var det det enda sättet de fick lära sig att skriva på. Idag är det få ungdomar som ens en gång kan läsa texter som är skrivna med skrivstil och ännu färre kan använda sig utav det.

Det är synd. Varför upphörde skrivstilen? Jag tror inte att mina småsyskon lär sig det i skolan idag och de är endå bara 5år yngre än mig. Antagligen beror skrivstilens utrotning på datorerna. Färre människor skriver för hand nu för tiden. Det är enklare, går snabbare, blir "snyggare" med datorns hjälp. Men jag håller faktiskt inte med, eller det är klart, det är enklare och det går snabbare men i mina ögon är det knappast snyggare. Finns det något vackrare än ett handskrivet brev t.ex.?!

Att läsa handskrivet är på något sätt mysigare och känns mer personligt än dataskrivet, med perfekta bokstäver på kritvitt papper. Jag räknar med att det kommer ett motargument som lyder: "Men jag har så ful handstil att du omöjligt kommer kunna läsa det. Därför behöver jag renskriva det på datorn." Jag går inte på det där. Anledningen varför så många ungdomar idag har förskräcklig handstil är just för att de blivit tillåtna att skriva det mesta på datorn. De har aldrig behövt lära sig att skriva ordentligt för hand.  

Jag blir så glad när jag ser gamlingar skriva t.ex. en inköpslista där bokstäverna är fasligt snirkliga och aningen skakiga. Kom tillbaka kära skrivstil.

Bilden här ovan är mitt försök till skrivstil efter 8år i vila. Som vanligt innehåller mina kladdpapper mest ordbajsning. Men men... Skrivstil är lite som att lära sig att cykla, har man en gång lärt sig sitter det i. Jag behöver dock öva en hel del för att det ska se bra ut.

Hur sätter man nu på sig en hatt egentligen?

Upp med armarna i luften med hatten i ett stadigt grepp. Glöm inte att bita dig i läppen och se sådär finurlig ut som jag gör.

Le stort! Lite lagomt fejk.

Och sätt på! Koncentration, precision.

Voilá! Nu är det meningen att du ska visa din lycka och inte gömma leendet som jag.

 

Är allt glasklart? Frågor?

 

 

Kvällssvammel är bra för själen, hoho.

Jag känner att jag behöver fixa till mina kategorier, men jag vet inte riktigt hur. Just nu har jag:
Allmänt - Som jag inte tycker om.
Dikter och citat - Denna är bra och får stanna.
Fina detaljer - Kanske borde byta namn?
Husdjuren - Kanske borde delas upp till Hundarna och Marsvinen(?)
Kärlek - Svårt definition... Jag tycker att så mycket är just "kärlek".
Mat o Bak - Denna får nog också stanna.
Miriam reflekterar och konstaterar - Lite svår definition här med, men får nog stanna. Eller byta namn.
När jag var barn - Jag borde skriva mer i denna för att den ska få stanna.
Pyssel - Ja, den är väl bra...eller?
Vardag- Min version av "Allmänt". Ifall det är ett blogginlägg som inte passar in i någon särskilt kategori hamnar det här.

För er som hängt med ett tag, har ni några tips?
Bör jag har fler eller färre? Ta bort någon eller lägga till? Ändra eller låta vara?

Jag behöver i alla fall en kategori för skolan. Bilder på djuren som finns där och knäppheterna vi sysslar med där.

Hjälp mig nu så att jag blir glader!

På en söndag, en söndag utan några som helst bestyr tillåter jag mig själv att klä och sminka mig fint. Varför inte tycker jag. Jag mår mycket bättre om jag känner mig fin.

Snart är min page här!

Dagens klädsel består av:

Spetströja Hm's rea

Popcornkjol Monki's rea

Overknee-strumpor Gina Tricot(?)

+ Hatt

 

För ovanligheten skull har jag inget från second hand på mig idag.

Det är inte alltid bra att fundera för mycket. Ibland när det händer mig och jag behöver muntras upp tar jag fram anteckningar som jag skrivit ner en gång i tiden. Där finns ibland citat som jag tyckt extra mycket om som någon sagt. I detta fall var det min allra bästa tjej Felicia som sagt så här till mig:

"Om någon tar dig ifrån mig så kommer jag lägga mig på dödsbädden"

 

Haha, mig gör det glad i alla fall. Felli släpper mig inte! Vackra tjej jag saknar dig!

 

Jag tog bild på Tindras tassavtryck i leran idag. Bara för att.
Men till saken, när jag tittar på bilderna nu i efterhand kan jag bara se avtrycket i konvex. Egentligen är det konkavt(självklart), men jag ser det inte! Det spelar ingen roll hur många gånger jag tittar på fotot...Och ju mer jag stirrar på det, desto knäppare blir jag, hoho.

Det var varmt och skönt idag så jag och syster drog ut med varsin kamera i handen.


Tindra tyckte mest att det var blåsigt


Vad tittar Tindra på tro?

Finn ett fel. Kan ni kanske urskilja en liten röd jacka?

Lingonriset skvallrar om att det snart är sommar, snart.

Gammeltanten Bella var ju såklart också med! Fast i en nedrakad version.

Som ni kanske har lagt märke till så gillar jag loppisar och gamla saker. Jag handlar mest mina kläder på second hand.


Idag fyndade jag denna

En fin resväska för 60kr

och denna!

De flesta koftor som säljs i affärerna når ner till höften för att matcha byxor. Men idag hittade jag den perfekta koftan för mig som använder mestadels kjol och klänningar.

Den är midjekort, stickad i vitt och kommer att förbli min sommarkofta om kvällarna. Ynka 13kr betalade jag.

Resväska+kofta=73kr.
Två fynd, det är inte kattskit inte!

Igår planerade jag att om jag vaknar tidigt imorgon så ska jag ut och jogga. Det är en usel överrenskommelse med mig själv med tanke på att jag är morgontrött. Men det är ju alltid skönt att låtsas att man har självdisciplin...
Men plötsligt händer det! Felicia ringer mig 8.30, glad över en lyckad arbetsintervju(hon hade glömt att jag var ledig). Med glädje över hennes besked vaknar jag till liv och måste därför dra mig ut på joggingturen.

Nu i efterhand känns det skönt! Det bästa som finns efteråt är frukosten som i mitt fall bestod av det på bilden + fjolårets blåbär och knäckemacka.


Mitt i min frukostnjutning suckar pappa: Åååh!
Jag: Vad?
Pappa: Men ser du inte?! Golvet!
Leriga tassavtryck fyller hela golvet från hallen, genom köket ut i vardagsrummet.
Jag med retfullt leende: Ja? Visst är det härligt att ha hund?!
Pappa med något butter stämma: Ja, det är ju det.... suck

Äntligen, äntligen, äntligen är det helg! Det känns som att det har varit jättemycket i skolan hela veckan och nu är det till slut över.
I helgen ska jag bara göra allt vad jag känner för. Inga måsten ingen stress.
Trevlig helg på er!

Gud målade en tavla inatt på vårt fönster.

Vad är detta...? slick. Mmmm!

Nu är det minsann vår, lammen är här!


Detta är min favorit, jag kallar henne Bandit. Hon förföljer mig för att mysa.

Kan man bli sötare?

Just nu håller jag på att sortera mellan 3000-4000 bilder på datorn. Ny mapp, ny mapp, ny mapp.
Det är kul att bläddrar igenom gamla bilder, denna gång på hundarna...

En liten tjockis som är mätt och belåten.

De här hade Felicia med sig när hon kom hit. Både jag och pappa fick ett varsitt par.

Det är hennes farmor som har stickat dem. Det känns fint att få dessa, att Felicia delar med sig av sin farmor lite, när vi själva inte har någon farmor kvar som kan skämma bort oss med stickade sockar.

Jättesköna och varma!

Tacka din farmor igen Felli! Tusen gånger om!

Line: vilka söta marsvinsgrisar du har :) är dom roan?

Svar: Ja, båda två är roan.


Hilding är Nonself black/golden/white roan

Melker är Crested goldenagouti/golden/white roan

Jag har funderat på det här en del. Hur privat ska/kan man vara på en blogg?
Jag vet inte riktigt själv var jag har min gräns än. Ibland känner jag att det inte spelar någon roll om jag skriver ner mycket egna tankar och känslor för vad gör det om hundra år. Och samtidigt slår det mig att allt som jag skriver här, alla bilder jag lägger ut, de stannar här på internet och kan användas av vem som helst. Plus att jag ger ut en stor del av mig själv till människor som jag aldrig träffat.

Jag tycker om att skriva, skriva om känslor. Det behöver inte vara just kärlek utan vänskap, hur vardagshjältar smittar av sig, min kärlek till djur, hur hela jag fylls när jag får se allt det vackra i naturen.
Jag skriver gärna berättelser, gärna små detaljer som verkar vara som utdragna ur en roman. Men hur mycket kan man dela med sig på internet? Vad bör man hålla för sig själv?

Svårt att veta.

När kylskåpet ekar tomt och den vegetariska inspirationen inte är på topp improviserar jag i köket och tager vad jag haver. Som...

Jag skivar och skär alla grönsaker och sätter på en kastrull med vatten + en grönsaksbuljong på spisen.
Sedan slänger jag ner allt i kastrullen + glasnudlarna och låter det puttra ett tag.

Sen är det bara en sak som återstår...ät opp!