Det finns en Han i mitt liv.
Ur min dagbok:
"19/11-11
Vill inte somna ensam.
Inte när sorg och saknad gästar.
Då vill jag somna till doften av en mjuk axel
och ljudet av en annans andetag.
Vill inte somna ensam."
Nu somnar jag inte ensam längre. Nu somnar jag omsluten av ett mänskligt element, med skäggstubb och kyssar i nacken. Jag somnar numera till doften och andetagen av finaste killen. Jag är kär. På riktigt.
