miialis

Imorse på väg till skolan var jag löjligt glad. Glad för att det var ljust redan klockan sju på morgonen, termometern stod på +4 grader och jag kände mig fin för första gången på flera veckor. Allt var bara så bra det kunde bli. Jag var så där löjligt glad att jag gick och log(stort!) för mig själv. Ville allra helst springa och hoppa indianskutt, men för synes skull gick jag som folk. Men flinet på läpparna stannade kvar, jag kunde inte hejda det! Bilar som passerade måste ha tänk att jag voro knapert knäpp! Men vad gör väl det om hundra år?

Jag brukar inte vara förtjust i godis och särskilt inte laktris. Men just nu är dessa mina favoriter.

Jag blir så fasligt nostalgisk när jag får sitta och pilla upp godisar ur en tablettask.

Efter en lång vecka med tidiga mornar och fem lager kläder så vaknar jag 13.39 av att solen lyser upp mitt rum.

Nollgradigt! Plötsligt får jag ork och lust till allt. Inga fem lager kläder här inte. Nej, två räcker som mest!

Av min barnslighet doppade jag runda polarbröd i varm cholkad till frukost. Precis som när jag var barn.

Så här har min dag sett ut:

Jour på skolan mest hela dagen.

Jag har hört att Tindra är vacker med sina långa pudelöron, smala nos och mörka mandelformade ögon, att hon charmar alla med sin oskyldiga blick och sin söta uppsyn.

Vad säger ni? Är hon inte söt?

Hemskt mycket hej på en onsdag. Jag är glad. Vädret består av en bitter kyla som aldrig ger sig. Jag är trött. Jag är ändå glad. Jag längtar tills lovet. Nu måste jag plugga.

Med blandad bitterhet säger jag ändå hemskt mycket Hej!

Ja, då var det dags igen då, jour på skolan. Klockan är snart 06.00 och jag sitter på bussen mot alla hungriga djur som väntar på mig. God morgon!

På tal om en massa godis. När pappa fick syn på att dem köpt med sig Ahlgrens bilar kommenterar han att Alhgrens salta bilar är goda. Jag och Felicia håller med. Och jag säger:

-Aa, särskilt de svarta.
Felicia: Ne, de bruna.
Jag: Ne, de svarta.
Felicia: De bruna!
Jag: De svarta!
Felicia: Bruna!
Jag: Svarta!
Felicia: Bruna!
Jag: Svarta!
Oscar: Pratar ni slavar?

Det senaste året har jag överraskat mina frisörer varje gång jag kommit dit och berättat vad jag vill göra. Jag har alltid haft så här långt hår...

Efter flera månaders fundering bestämde jag mig för att klippa mig så här! Frisören pep av glädje för att hon skulle få klippa så mycket.

Efter det vågade jag mig på denna frisyr. Även här blev frisören glad över att få göra en så stor förändring.

Dagens fundering lyder alltså: Hur ska jag klippa mig härnäst för att fortsätta på min göra-alla-frisörer-glada-trenden? Med tanke på min korta hårlängd återstår bara att raka av mig allt...Hmm.

Snart kan jag sätta upp mitt hår i en fejk-uppsättning. Bara jag har hårband och massor av hårspray och hårnålar. Jag längtar en aning!

Jag har köpt mig en ny kjol, alldeles vippig och volangig. Endast 80 riksdaler på Monki's rea. Den passar superbra till mitt volanglinne. Det var bara det jag ville säga.

Jag tänkte visa er två av mina skatter. Den första är mitt hjärt-halsband som min farmor alltid bar. När hon dog i cancer för nästan ett år sedan nu, så fick jag ärva den av henne. Jag gör som hon, det hänger runt min hals jämt, bredvid mitt kors som är en gammal present från Felicia.


Sen är det min ring. Samma sak här, jag har ärvt den av farmor.

Oh, vad jag älskar dessa två ting! Inte bara för att de är fina, utan för att det är en del av farmor. Jag minns hur fascinerad jag var som barn, jag ville jämt pilla på hjärtat runt hennes hals och testa hennes fina guldiga ring. Jag minns hur stor den var. Fastän jag satte den på tummen ramlade den av. Besviken över att ingen fin ring passade på mig, alla bara ramlade av.

Därför är jag extra glad i dagsläget, både ring och halsband passar perfekt! De är fina, perfekta och farmor, en del av farmor.

Jag saknar henne.

Mina största fans, de följer mig vart jag än går, blir glada när de ser mig trots att vi vistats i samma hus hela tiden, lyssnar och tröstar, respekterar och förlåter, inge pladder som ja jag förstår eller du kommer över det, bara trygg, lugn närvaro. Mina bästa vänner!

Det märks när mina hundar har alldeles för mycket päls och att det börjar bli dags för en nedtrimmning. Förutom att det blidas en swimmingpool inomhus efter varje promenad så hittar man hundhår överallt(!). På nytvättade kläder, i soppan, på mascaraborsten, i smöret, i ansiktscremen, ja ni fattar.
Nu är det en sån period och jag har tröttnat på att peta mig i ögat var och varannan dag för att avlägsna ett krulligt hårstrå. Så för någon dag sedan fick trimmaskinen åka fram och Tindra blev mitt offer.
Om jag säger så här...Det är tur att Tindra inte är en renrasig pudel för då skulle pudelfolket kasta rutten frukt på mig. Men mitt mål var inte att trimma henne till utställning utan att bli kvitt allt detta hår. Det blev jag också..efter 3,5h. Glad matte som nu är ägare till en hiskeligt ful hund. Nu är hon istället blandras mellan kråka och get.

Jag blir så glad, så glad!

Jag handlar nästan bara kläder på second hand. Men under mellandagsrean köpte jag faktiskt en del kläder, bl.a. det här linnet som får mig att längta till sommaren så mycket att det gör ont i kroppen.


Egentligen inte så särskilt fint men tunt, oversize och somrigt! Nu är det bara sommaren som saknas.

Någon som delar den längtan med mig?

Jag tycker om att titta på hus här i byn när jag är ute på mina hundpromenader. Det finns så många gamla fina hus här. Jag fantiserar om hur det ser ut på insidan och planerar hur jag skulle göra i trädgården om det var jag som bodde där.

Vissa hus är mer intressanta än andra. Speciellt ett hus måste jag alltid stanna extra länge utanför. Det är tomt och övergivet, stort och vackert. De flagnande väggarna är elfenbenfärgade med bruna knutar, en balkong som är omringad av snickarglädje och rosenbuskar som blommar om somrarna. Jag drömmer om hur jag och en vän sitter på balkongen och dricker eftermiddagsté och bläddrar i tidningar eller spelar kort. Eller att jag bjuder hem en massa folk och vi grillar ute på gården en sommarkväll och sitter runt elden och pratar enda tills solen går upp igen.

Varje gång jag passerar det här husen saktar jag in. Det är alltid lite nervöst att någon ska se mig, tro att jag är knäpp som bara står där och stirrar. För att ha en anledning så låter jag Louie stå och nosa hur länge han vill. När han vill gå vidare tittar jag på den vackra byggnaden liiite till, sedan går jag.

Huset är lite felplacerat men ändå mitt drömhus!

Denna helg tillbringar jag i Luleå, med goda vänner, på massa fik och förhoppningsvis på en lördags-gudstjänst.

Och medans det är tyst här på bloggen så får ni titta på en liten fiskbild som jag tagit. Om man ser den framifrån så ser det ut som om den ler. Så där skulle jag vela se ut om jag var fisk! Så otroligt söt!

På en vägg i mitt rum hemma hos mamma hänger den här tavlan som en vän till mamma målade/skrev till mig när jag föddes.

Nu sitter jag på bussen mot Luleå och drömmer om våren, sover en stund och skriver ner allt som behöver införskaffas. Hur ser er helg ut?

Här är en liten smygtitt på vad som finns i mitt rum...

Min tavelvägg+spegel. Allt som hänger här är från olika loppisar och kostade cirka en tia styck. I den vita ramen högst upp bor fina dikter och citat som byts ut då och då.

Till vänster står mitt skrivbord som jag ärft av min farmor. Här sitter jag vid datorn eller skriver, tecknar och pysslar. Den lilla svarta ramen som står bakom datorn är en bild på mig som liten och min farfar. Allt på den här bilden, förutom datorn, tidningarna och böckerna är second hand.

Här är min älskade stringhylla som jag också ärft av farmor. Den byter innehåll rätt ofta. Men några saker som har permanent boende där är bl.a min spargris som jag fick när jag var 4-5år, bilden längst ner i mitten på mig som bebis och farmors jättegamla romaner som står längst ner till höger.

Det var det med det! Några funderingar?

Om du kysser mig för sista gången

lämnar mig och går

Ta då med dig mitt hjärta,

håll det mot din öra,

så ska du höra att det fortfarande slår