"En vacker, ung flicka har det alltid besvärligt"
Ibland vill jag spara ut det till en page
Ibland vill jag kunna ha det i en slarvig knut på skallen
Ibland vill jag permanenta små lockar av en page
Ibland vill jag ha långt böljande hår
Ibland vill jag bara gömma håret i en hatt
Ibland lider jag av beslutångest
Nej. Där ljög jag. Jag har alltid beslutångest.
Det spelar ingen roll om det handlar om att klippa sig eller köpa tandborste, tésort eller chips.
Kanske löjligt, men sant!

Jag är en människa som blir löjligt glad över små saker i vardagen. När det händer något fint och ovanligt, som att kvisten sitter kvar på apelsinen till exempel. Det händer ju nästan aldrig. Då blir jag så där löjligt glad och måste visa alla i familjen, precis som ett barn skulle ha gjort. Inte för att någon ens en gång lyfter ett ögonbryn för sakens skull men jag är ändå nöjd.

Det är såna här grejer som får mig att glädjas i all min längtan efter våren.
Kanske löjligt, men sant!
Grin it åt flin

Två favoriter
Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
Hur kan kärleken vara både det bästa och värsta som finns?
Salta katter

Jag brukar inte vara förtjust i godis och särskilt inte laktris. Men just nu är dessa mina favoriter.

Jag blir så fasligt nostalgisk när jag får sitta och pilla upp godisar ur en tablettask.
Hon har funnit en del av sig själv

Efter en lång vecka med tidiga mornar och fem lager kläder så vaknar jag 13.39 av att solen lyser upp mitt rum.

Nollgradigt! Plötsligt får jag ork och lust till allt. Inga fem lager kläder här inte. Nej, två räcker som mest!

Av min barnslighet doppade jag runda polarbröd i varm cholkad till frukost. Precis som när jag var barn.

Tre nyanser av grått

Det senaste året har jag överraskat mina frisörer varje gång jag kommit dit och berättat vad jag vill göra. Jag har alltid haft så här långt hår...

Efter flera månaders fundering bestämde jag mig för att klippa mig så här! Frisören pep av glädje för att hon skulle få klippa så mycket.

Efter det vågade jag mig på denna frisyr. Även här blev frisören glad över att få göra en så stor förändring.
Dagens fundering lyder alltså: Hur ska jag klippa mig härnäst för att fortsätta på min göra-alla-frisörer-glada-trenden? Med tanke på min korta hårlängd återstår bara att raka av mig allt...Hmm.
Helst redan imorgon

Du sommar'n, du skulle inte kunna tänka dig att komma lite tidigare i år?

Du vet, jag skulle bli så hjärtligt tacksam om du skulle ställa upp på det.

Helst redan imorgon, men jag kan nog hålla ut i 1-2 månader till. Sen måste du lova att du kommer hit, för min och mina närmstas skull. Vi saknar dig, och kommer tyvärr inte överrens med vintern, vi har umgåtts med den allt för länge nu. Vad säger du, kan du...?
Snart, snart ska du se



Egentligen inte så särskilt fint men tunt, oversize och somrigt! Nu är det bara sommaren som saknas.
Någon som delar den längtan med mig?
Hösten är finast i söder, vintern är vackrast i norr







Eller vad säger ni?
Miljökämparnas svarta får
Tänk vad onödigt, här står jag och behöver skölja min tandborste, och vem var det som nyss spolat bort flera liter på ingenting. Hujedamej!
Miljökämparnas svarta får, ja det är jag det!
nittio dagar kvar av mina barnaår

Jag tittade på almanackan idag, 22 januari, och såg att det bara är tre månader kvar tills jag fyller 18 år. Jag jublar inte och längtar inte som andra ungdomar brukar göra. Eftersom jag varken tänker gå på krogen, dricka alkohol, behöver köpa ciggaretter eller vill verka vuxen. Det är klart jag är glad att fylla år, men det är mest läskigt faktiskt. Jag är inget barn längre.
Det enda jag kan komma på som kan få mig att längta lite är körkortet. Som jag inte ens har börjat på...
Det här inlägget var från början meningen att bli glatt. Men jag lyckades inte riktigt känner jag. Så bilden här ovan får väga över, för jag är inte bitter. Inte på riktigt, jag lovar. Helt säkert!
Min önskelista
Ungefär såhär ser min önskelista ut nu... Lite av den i alla fall.
Pippitröja, läppstift, kylskåpspoesi, ett piano(och att kunna spela på det), vänner att spela alfapet med, en fjärrkontroll till min kamera, klackade snörskor, den fina barnboken Adjö herr Muffin, filmen 500days of Summer men framför allt Tid, mer tid. Tid till att bara vara.
Så vare´ med det, inga konstigheter, god natt!
...
På den senaste tiden har det hänt så mycket jobbigt. Inte bara i mitt liv, utan i människor som finns runt i kring mig och bekantas bekanta. En efter en bara, det tar aldrig stopp...och i de flesta fall har det inte slutat lyckligt.
Även fast några av de inte är nära vänner till mig så känner jag ändå med dem. Blir lite sorgsen, slår näven i bordet och vill svära för att livet kan vara så eländigt!
Det som har hänt är allt mellan dödsfall, brutna förhållanden, förlorande av förälder, besked om cancer, behandlingshem för missbruk, skilda föräldrar mm. Finns det något slut på det hela? Jag blir så trött när jag hör eller får uppleva allt detta som händer. Jag tappar all ork.
Direkt när jag har hittat tillbaka till orken så händer det något igen och igen. Jag har ingen lust att sitta och skriva inlämningsuppgifter om akvariefiskar eller om vardagshjältar, inte nu! Jag skriver hellre om mitt hat mot cancern, alkoholens negativa påverkan på människor eller hur något så troget, stabilt och fint plötsligt inte finns kvar längre. Men det förändrar ju inte världen...den förblir en eländig plats, vad jag än skriver om.
Jag känner att jag inte får till något slut på det här inlägget, så jag säger Godnatt!
Jag bor i ett vykort

Så känns det när jag är ute och promenerar med hundarna. Hela landskapet är täckt av ett vitt täcke, granarna bågnar av all snö och himlen är alldeles rosa. Så vackert, fridfullt och stilla, precis som ett vykort.
Slumpen?

När jag är ute i naturen och ser något sånt här då kan jag absolut inte tro på slumpen. Det kan inte vara slumpen som har skapat något så vackert.
Det är vad jag tror
God morgon/middag/kväll/natt!

500 days of summer





Sysselsättning

Mitt hjärta knakar och min hjärna är tom. Sånna här dagar orkar jag inte göra något ansträngande men kan samtidigt inte sitta helt still. Då ägnar jag mig åt att sy upp/in kjolar som jag köpt på second hand och sjunger med till Melissa Horn. För där behövs inget tänkande. Perfekt!