"En vacker, ung flicka har det alltid besvärligt"


Ibland vill jag klippa av mig håret igen
Ibland vill jag spara ut det till en page
Ibland vill jag kunna ha det i en slarvig knut på skallen
Ibland vill jag permanenta små lockar av en page
Ibland vill jag ha långt böljande hår
Ibland vill jag bara gömma håret i en hatt
Ibland lider jag av beslutångest

Nej. Där ljög jag. Jag har alltid beslutångest.
Det spelar ingen roll om det handlar om att klippa sig eller köpa tandborste, tésort eller chips.

Kanske löjligt, men sant!


Jag är en människa som blir löjligt glad över små saker i vardagen. När det händer något fint och ovanligt, som att kvisten sitter kvar på apelsinen till exempel. Det händer ju nästan aldrig. Då blir jag så där löjligt glad och måste visa alla i familjen, precis som ett barn skulle ha gjort. Inte för att någon ens en gång lyfter ett ögonbryn för sakens skull men jag är ändå nöjd.

Det är såna här grejer som får mig att glädjas i all min längtan efter våren.
Kanske löjligt, men sant!

Grin it åt flin

Imorse på väg till skolan var jag löjligt glad. Glad för att det var ljust redan klockan sju på morgonen, termometern stod på +4 grader och jag kände mig fin för första gången på flera veckor. Allt var bara så bra det kunde bli. Jag var så där löjligt glad att jag gick och log(stort!) för mig själv. Ville allra helst springa och hoppa indianskutt, men för synes skull gick jag som folk. Men flinet på läpparna stannade kvar, jag kunde inte hejda det! Bilar som passerade måste ha tänk att jag voro knapert knäpp! Men vad gör väl det om hundra år?

Två favoriter

The Notebook

Dear John


Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Dagens fundering:
Hur kan kärleken vara både det bästa och värsta som finns?

Salta katter


Jag brukar inte vara förtjust i godis och särskilt inte laktris. Men just nu är dessa mina favoriter.

Jag blir så fasligt nostalgisk när jag får sitta och pilla upp godisar ur en tablettask.

Hon har funnit en del av sig själv


Efter en lång vecka med tidiga mornar och fem lager kläder så vaknar jag 13.39 av att solen lyser upp mitt rum.

Nollgradigt! Plötsligt får jag ork och lust till allt. Inga fem lager kläder här inte. Nej, två räcker som mest!

Av min barnslighet doppade jag runda polarbröd i varm cholkad till frukost. Precis som när jag var barn.


Tre nyanser av grått


Det senaste året har jag överraskat mina frisörer varje gång jag kommit dit och berättat vad jag vill göra. Jag har alltid haft så här långt hår...

Efter flera månaders fundering bestämde jag mig för att klippa mig så här! Frisören pep av glädje för att hon skulle få klippa så mycket.

Efter det vågade jag mig på denna frisyr. Även här blev frisören glad över att få göra en så stor förändring.

Dagens fundering lyder alltså: Hur ska jag klippa mig härnäst för att fortsätta på min göra-alla-frisörer-glada-trenden? Med tanke på min korta hårlängd återstår bara att raka av mig allt...Hmm.

Helst redan imorgon


Du sommar'n, du skulle inte kunna tänka dig att komma lite tidigare i år?

Du vet, jag skulle bli så hjärtligt tacksam om du skulle ställa upp på det.

Helst redan imorgon, men jag kan nog hålla ut i 1-2 månader till. Sen måste du lova att du kommer hit, för min och mina närmstas skull. Vi saknar dig, och kommer tyvärr inte överrens med vintern, vi har umgåtts med den allt för länge nu. Vad säger du, kan du...?

Snart, snart ska du se

Jag handlar nästan bara kläder på second hand. Men under mellandagsrean köpte jag faktiskt en del kläder, bl.a. det här linnet som får mig att längta till sommaren så mycket att det gör ont i kroppen.


Egentligen inte så särskilt fint men tunt, oversize och somrigt! Nu är det bara sommaren som saknas.

Någon som delar den längtan med mig?

Hösten är finast i söder, vintern är vackrast i norr




Eller vad säger ni?

Miljökämparnas svarta får

Jag försöker vara miljövänlig till vardags. Små saker gör stor förändring. Som att sopsortera, duscha på 10min och dra ur ensamma mobilladdare från väggen t.ex. Men ibland när jag är så arg på något/någon att jag vill svära, då står jag plötsligt där med vidöppen kran medans jag borstar tänderna. Låter flera liter vatten rusa bort utan användning. Det ploppar upp i mitt huvud att jag borde stänga av kranen, men jag muttrar bara och tänker Jag bryr mig inte! Det spelar ingen roll... Sedan ångrar jag mig, vad sysslar jag med? och stänger av vattnet. Efter det har jag så dåligt samvete att jag knappt vågar slå på kranen igen för att skölja tandborsten.

Tänk vad onödigt, här står jag och behöver skölja min tandborste, och vem var det som nyss spolat bort flera liter på ingenting. Hujedamej!

Miljökämparnas svarta får, ja det är jag det!

nittio dagar kvar av mina barnaår


Jag tittade på almanackan idag, 22 januari, och såg att det bara är tre månader kvar tills jag fyller 18 år. Jag jublar inte och längtar inte som andra ungdomar brukar göra. Eftersom jag varken tänker gå på krogen, dricka alkohol, behöver köpa ciggaretter eller vill verka vuxen. Det är klart jag är glad att fylla år, men det är mest läskigt faktiskt. Jag är inget barn längre.
Det enda jag kan komma på som kan få mig att längta lite är körkortet. Som jag inte ens har börjat på...

Det här inlägget var från början meningen att bli glatt. Men jag lyckades inte riktigt känner jag. Så bilden här ovan får väga över, för jag är inte bitter. Inte på riktigt, jag lovar. Helt säkert!

Min önskelista

Ungefär såhär ser min önskelista ut nu... Lite av den i alla fall.

Pippitröja, läppstift, kylskåpspoesi, ett piano(och att kunna spela på det), vänner att spela alfapet med, en fjärrkontroll till min kamera, klackade snörskor, den fina barnboken Adjö herr Muffin, filmen 500days of Summer men framför allt Tid, mer tid. Tid till att bara vara.


Så vare´ med det, inga konstigheter, god natt!


...


På den senaste tiden har det hänt så mycket jobbigt. Inte bara i mitt liv, utan i människor som finns runt i kring mig och bekantas bekanta. En efter en bara, det tar aldrig stopp...och i de flesta fall har det inte slutat lyckligt.

Även fast några av de inte är nära vänner till mig så känner jag ändå med dem. Blir lite sorgsen, slår näven i bordet och vill svära för att livet kan vara så eländigt!
 
Det som har hänt är allt mellan dödsfall, brutna förhållanden, förlorande av förälder, besked om cancer, behandlingshem för missbruk, skilda föräldrar mm. Finns det något slut på det hela? Jag blir så trött när jag hör eller får uppleva allt detta som händer. Jag tappar all ork.
Direkt när jag har hittat tillbaka till orken så händer det något igen och igen. Jag har ingen lust att sitta och skriva inlämningsuppgifter om akvariefiskar eller om vardagshjältar, inte nu! Jag skriver hellre om mitt hat mot cancern, alkoholens negativa påverkan på människor eller hur något så troget, stabilt och fint plötsligt inte finns kvar längre. Men det förändrar ju inte världen...den förblir en eländig plats, vad jag än skriver om.

Jag känner att jag inte får till något slut på det här inlägget, så jag säger Godnatt!


Jag bor i ett vykort


Så känns det när jag är ute och promenerar med hundarna. Hela landskapet är täckt av ett vitt täcke, granarna bågnar av all snö och himlen är alldeles rosa. Så vackert, fridfullt och stilla, precis som ett vykort.

Slumpen?


När jag är ute i naturen och ser något sånt här då kan jag absolut inte tro på slumpen. Det kan inte vara slumpen som har skapat något så vackert.

Det är vad jag tror


God morgon/middag/kväll/natt!

Min dygnsrytm har aldrig varit så vrickad som nu. Klockan tre på nätterna börjar jag bli trött, ungefär halv fem släcker jag ner för att sova. Sen vaknar/blir jag väckt vid 11-12 dagen därpå. Så har det varit i ungefär en vecka nu.
Men igår kände jag mig trött redan klockan 22, så jag gick och la mig. Vaknar alldeles pigg och utvilad! Ser då att det är mörkt utanför fönstret, så jag kollar på klockan och märker att den bara är 01.30. Det var bara att lägga sig igen då. Vaknar igen, denna gång med huvudvärk, fortfarande mörkt ute, kollar på klockan, 04.15... Denna gång var det svårare att somna om. Sista gången jag vaknar är klockan halv nio, denna gång stiger jag upp och möter en mamma med förvånad blick. Vad gör du uppe NU?

Som rubriken lyder...
God morgon!
God middag!
God kväll!
God natt!
Inge vidare ordning på mig, så God förmiddag på er!

500 days of summer

Det här är min favoritfilm. Jag tänker inte berätta vad den handlar om för då förstör jag den. Det bästa är att förvänta sig att det är en vanlig romantisk drama-film, då blir den som bäst! Se den!

Sysselsättning


Mitt hjärta knakar och min hjärna är tom. Sånna här dagar orkar jag inte göra något ansträngande men kan samtidigt inte sitta helt still. Då ägnar jag mig åt att sy upp/in kjolar som jag köpt på second hand och sjunger med till Melissa Horn. För där behövs inget tänkande. Perfekt!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0