Vila, äntligen vila
Idag var det sista skoldagen för iår. Nu är det äntligen jullov, vilket är välbehövt. Jag är helt slut, har ingen ork med någonting. Jag har inte tvättat på flera veckor, inte sminkat mig, hundarnas promenader har minskat i antal, jag har ätit två middagar på två veckor och jag har sovit varje gång tillfälle givits på skolrasterna.
Nu när det är lov ska jag äta alldeles för mycket, sova ännu mer och bara vila upp mig för 2011. Precis som Kerstin här ovan, skolans franska vädur. Det är det enda hon gör. Mitt mål är också att somna mitt i maten.
Jag börjar från och med nu genom att äta chips och dricka litervis med kokande té!
Oskarp, det är jag det.
Jag vill blogga, jag klickar in på min blogg flera gånger per dag för att jag så gärna vill skriva ett inlägg. Men jag orkar inte, jag har ingen inspiration, ingen skärpa. Det är alldeles suddigt framför ögonen. Hur mycket jag än sväljer.
Kalufs!
Det börjar bli dags för frisören igen. Mitt hår växer så fort att jag kan höra hur det knakar. Ni ser ju, snart krockar det med kameran! Är det någon som har lust att sponsra mig med en femhundring?
Ne, jag tänkte väl det. Inte jag heller!
Vackra vinterby
Det bästa med att bo i en liten by...
Man kan gå raka vägen ut genom dörren med hundarna endast iklädda reflexvästar. Inga koppel inga halsband. 
För vi möter aldrig någon på våra skogspromenader. 
Tack vackra vinterby för det!
Svart som natten
Klockan är bara middag och endå är det svart som natten. Jag blir så trött av mörker, jag finner ingen ork någonstans. För att inte tala om kylan. Jag fryser ständigt, jämt, jämt! Direkt jag kommer innanför dörren sveper jag in mig i min morgonrock och på med tofflorna. I allt detta måste hundarna fortfarande få promenader. Det är bara att bege sig ut, ut i kylan.
Tur är då att jag förbereder med bröd i ugnen. Då blir jag glad!
Sommar vs. Vinter
Jag föredrar det förstnämda, hundarna det sistnämnda.
För pigg, för trött
Här ligger jag nu. För pigg för att sova, för trött för att göra något. Det är skola imorgon och jag behöver sömn. Jag vill egentligen bara sätta mig och skriva, skriva om kärlek, om minnen, om livets vackra vrår. Men då kommer jag aldrig att sluta. Risken för sömnlös natt är alldeles för stor, så jag ligger kvar. Släcker lampan och ger sömnen ett försök.
God natt!
