Att göra slut

 

Vi bråkade aldrig, aldrig någonsin. Inte på riktigt som andra par gjorde. Ibland var vi oense om hur alkohol kan påverka människor eller definitionen av olika ting. Men vi tog alltid varandras hand och kysste den andre på kinden som ett; det gör inget, jag tycker om dig så himla mycket ändå.
Men så hände det. Jag hade varit hos dig under helgen, som alla andra helger. När jag kom hem skrev vi på chatten till varandra och började för första gången bråka. På riktigt. Om en väldigt oväsentlig sak, men ändå på riktigt. Du nämnde ordet ”slut” flera gånger under samtalet. Men jag förstod aldrig. Ville inte förstå. Tyckte att du överdrev.
Jag kom hem till dig helgen därpå, som alltid. Fast det var annorlunda denna gång. Sittandes i din säng pratade vi. Nu nämnde du ordet igen. Slut. Jag såg dig gråta för första gången. Det fick mig att gråta och jag höll om dig och tröstade. Sedan ringde din mor.
Vi följde med henne till stugan där vi åt middag och hon skojade om ”när ni får barn, när jag bli farmor...”. Hjärtat slog sönder min bröstkorg och jag såg hur du spände läpparna och svalde. Vi visste att det aldrig skulle bli så. Men vi log åt henne.
Under filmen höll du min hand hårt och jag stirrade rakt in i TV-skärmen utan att uppfatta filmen. Jag var helt tom. Vågade inte göra en enda rörelse. Då kanske allt spricker. Tidigare än vanligt och alldeles för tidigt innan filmens slut sa du ”godnatt” och gick för att lägga dig. Jag ville inte följa. Jag var för rädd för vad som skulle hända när vi var ensamma. Men jag kunde inte sitta kvar där så jag kom in i rummet precis efter dig.
Under tystnad klädde vi av oss och la oss under täcket. Tystnaden höll i sig tills du började gråta. Hela natten pratade vi, grät, tröstade, kramades. Vi turades om med att gråta och trösta. Sen bestämde vi oss. ’Imorgon när du sätter dig på bussen hem, då är det inte du, jag, vi.’ Vi somnade tätt, tätt intill varandra och hoppades på att aldrig behöva vakna.
Hela bilresan till busstationen höll vi krampaktigt varandras händer. Jag svalde, svalde, svalde. Tittade ut genom fönstret på alla fält, tallar och hus, bara för att slippa se på dig, din blick. Jag kunde inte gråta, inte när din mamma var där. Hon visste ingenting.
När jag klev ut ur bilen kramade vi varandra under tystnad, hårt. Det brände bakom ögonlocken. Den sista kyssen, den sved så hemskt. Våra läppar skakade. Sen gick jag. Jag tittade bak men du tittade bort med sänkt blick. Bilen rullade. Jag hoppade på bussen.
’När du sätter dig på bussen imorgon, då är det slut. Okej?’ Hela bussresan svalde jag. Men det hjälpte inte. Tröjärmen blev blöt av förvirring, tomhet och ett brustet hjärta. Vi gjorde det. Det ordet du nämnde allt för många gånger den senaste veckan. Slut. Vi gjorde slut.

Vi bråkade aldrig, aldrig någonsin. Inte på riktigt som andra par gjorde. Ibland var vi oense om hur alkohol kan påverka människor eller definitionen av olika ting. Men vi tog alltid varandras hand och kysste den andre på kinden som ett; det gör inget, jag tycker om dig så himla mycket ändå.

 

Men så hände det. Jag hade varit hos dig under helgen, som alla andra helger. När jag kom hem skrev vi på chatten till varandra och började för första gången bråka. På riktigt. Om en väldigt oväsentlig sak, men ändå på riktigt. Du nämnde ordet ”slut” flera gånger under samtalet. Men jag förstod aldrig. Ville inte förstå. Tyckte att du överdrev.

 

Jag kom hem till dig helgen därpå, som alltid. Fast det var annorlunda denna gång. Sittandes i din säng pratade vi. Nu nämnde du ordet igen. Slut. Jag såg dig gråta för första gången. Det fick mig att gråta och jag höll om dig och tröstade. Sedan ringde din mor.

 

Vi följde med henne till stugan där vi åt middag och hon skojade om ”när ni får barn, när jag bli farmor...”. Hjärtat slog sönder min bröstkorg och jag såg hur du spände läpparna och svalde. Vi visste att det aldrig skulle bli så. Men vi log åt henne.

 

Under filmen höll du min hand hårt och jag stirrade rakt in i TV-skärmen utan att uppfatta filmen. Jag var helt tom. Vågade inte göra en enda rörelse. Då kanske allt spricker. Tidigare än vanligt och alldeles för tidigt innan filmens slut sa du ”godnatt” och gick för att lägga dig. Jag ville inte följa. Jag var för rädd för vad som skulle hända när vi var ensamma. Men jag kunde inte sitta kvar där så jag kom in i rummet precis efter dig.

 

Under tystnad klädde vi av oss och la oss under täcket. Tystnaden höll i sig tills du började gråta. Hela natten pratade vi, grät, tröstade, kramades. Vi turades om med att gråta och trösta. Sen bestämde vi oss. ’Imorgon när du sätter dig på bussen hem, då är det inte du, jag, vi.’ Vi somnade tätt, tätt intill varandra och hoppades på att aldrig behöva vakna.

 

Hela bilresan till busstationen höll vi krampaktigt varandras händer. Jag svalde, svalde, svalde. Tittade ut genom fönstret på alla fält, tallar och hus, bara för att slippa se på dig, din blick. Jag kunde inte gråta, inte när din mamma var där. Hon visste ingenting.

 

När jag klev ut ur bilen kramade vi varandra under tystnad, hårt. Det brände bakom ögonlocken. Den sista kyssen, den sved så hemskt. Våra läppar skakade. Sen gick jag. Jag tittade bak men du tittade bort med sänkt blick. Bilen rullade. Jag hoppade på bussen.

 

’När du sätter dig på bussen imorgon, då är det slut. Okej?’ Hela bussresan svalde jag. Men det hjälpte inte. Tröjärmen blev blöt av förvirring, tomhet och ett brustet hjärta. Vi gjorde det. Det ordet du nämnde allt för många gånger den senaste veckan. Slut. Vi gjorde slut.

 

 

 

(Ett år sedan. Prick.)

 

 


Kommentarer
Postat av: Amanda Jonsson

Åh. Så smärtsamt vackert på något vis. Hur länge var det ni?

2011-12-19 @ 23:54:46
URL: http://ajonssons.blogg.se/
Postat av: Hannah

Det där var vackert men sorgligt! :/

Kram på dig finis! <3



& grattis till körkortet!

2011-12-20 @ 01:22:04
URL: http://rosaacykel.blogg.se/
Postat av: Fanny

Är det okej om jag grät när jag läste det där?<3

2011-12-20 @ 10:12:13
Postat av: Åsaa

Kram på dig <3

2011-12-20 @ 12:58:31
Postat av: johanna

sorgligt men vackert på samma , väldigt fint skrivet kram.

2011-12-20 @ 15:44:47
URL: http://joooo0.blogg.se/
Postat av: Frida

2011-12-20 @ 16:29:14
URL: http://accordingtofrida.blogg.se/
Postat av: B

Men lilla rara Miriam, du får mig ju att börja gråta! Kram till dig fina du. Du kommer att hitta en lika fin kärlek igen :) <3

2011-12-20 @ 16:58:03
URL: http://annamariabeatrice.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0