miialis

Att bläddra tillbaka i dagboken

De senaste kvällarna har jag legat och läst igenom mina dagböcker. Jag gör det med jämna mellanrum. Jag läser, ler och tänker; "Men lilla Miriam då" och känner mig lite som en klokare storasyster som lyssnar på vad min femtonåriga, förvirrade lillasyster har på sitt förkrossade eller alldeles överlyckliga hjärta. Det är både hjärtskärande och roande. Fint och ledsamt. På en och samma gång.

Jag hittade två inlägg som är skrivna med ganska exakt ett års mellanrum. Jag tänkte att ni också skulle få se.

"Han ringde nyss. Samtalet varade knappt i 5 minuter men det gjorde mig väldigt glad. Under dessa fem minuter hann han säga:

Jag saknar dig...
Jag ville höra hur du mår...
Jag saknar dig.
Jag älskar dig.
Jag ville bara höra din röst.
Puss puss.

Jag tror bestämt att jag har världens bästa pojkvän! Han är bäst! Jag älskar honom!"

Ett år senare.

"Det är natt och för ljust för att jag ska kunna somna.

Jag gråter, det händer sällan nu för tiden.

Jag saknar dig. Jag saknar de tröstande kyssarna, din kittlande andedräkt i nacken. Dina omfamningar. Dina mjuka läppar. Tryggheten. Bekräftelsen. Att vara älskad."

En mycket glad eller en mycket ledsen Miriam, det är mest det man möts av i dessa böcker. Fint att få läsa i efterhand tycker jag.

Då och då har jag ju delat med mig om vad som står i mina böcker. Vad tycker ni, ska jag fortsätta med det, eller är det bara jag som vill läsa det som står där?

Jag ska fortsätta läsa den tredje boken nu. Skriv gärna en liten rad.

Jag skriver också dagbok men jag delar aldrig med mig av det... det är det dumma med mig men sån är jag. Jag behåller allt inom mig. Jag beundrar verkligen dig som vågar dela med dig av ditt privata liv. Det är så roligt att läsa och man känner med dig. Jag läser gärna mer men du ska välja om du vill eller inte vill dela med dig. Att skriva dagbok är bland det bästa jag gjort och att kunna gå tillbaka och läsa det några år senare är väldigt roligt. Kram

sv: Hehe ja, till nästa gång får du ta med något godare! :D Men snäll din far var som kom med lite firre :D



Hihi så lite så! :) <3