miialis

Jag har en mapp på datorn där jag samlar bilder jag inspireras av eller tycker extra mycket om. Här är några. Jag vet inte vad det är jag gillar så mycket med dem. Stämningen, tror jag.

Klickbara bilder har källa.

Tänk att en Pelargon kan blomma så här mycket (och mer är på väg). Den nöjer sig glatt med en skvätt vatten en gång per vecka och daglig vridning på krukan. Ingen bortklemad filur inte. Lätt att tass med!

Färsk timjan i fin kruka.

Och att äta ute för första gången i år. Tacos dessutom.

Något som gör en trött Miriam himla glad är när Frida länkar mig på hennes blogg och kallar mig för hennes bloggvän. Himla bra ord om ni frågar mig. Jag hade inte kunna säga det bättre själv.
Bloggvänner är precis vad vi är! Här har ni söta Frida, det är hennes bild ovan.

Besök henne vettja! Hon tar fantastiska bilder(som ni ser), är pysslig och väldans söt. Just do it!

Jag har en liten lampa som jag märkt att jag tänder allt för sällan.

För varje gång det händer reagerar jag över hur fint den är. Fint sken som gör fina mönster på tapeten.

En av födelsedagspresenterna var en denna. Jag älskar Pelargoner!
Snart slår den ut, cerisrosa fina blommor. Jag tänker på både mamma och mormor när jag tittar på den. Pelargoner är nämligen mammas favoritblomma, särskilt de röda. Mina favoriter är de som har ljust ljust rosa blommor.

Nu när jag är ägare till min första pelargon måste jag lära mig hur man tar hand om dem på bästa sätt.

Någon expert som läser detta, något särskilt jag behöver tänka på?

Gud målade en tavla inatt på vårt fönster.

Jag har aldrig fotograferat norrsken förut men gav det en chans ikväll. Himlen var så vacker!
Det gick inge vidare, jag hade inget stativ utan stod och höll andan för att inte skaka. Ungefär så här blev resultatet av min amatörfotografering.

Jag tänkte visa er två av mina skatter. Den första är mitt hjärt-halsband som min farmor alltid bar. När hon dog i cancer för nästan ett år sedan nu, så fick jag ärva den av henne. Jag gör som hon, det hänger runt min hals jämt, bredvid mitt kors som är en gammal present från Felicia.


Sen är det min ring. Samma sak här, jag har ärvt den av farmor.

Oh, vad jag älskar dessa två ting! Inte bara för att de är fina, utan för att det är en del av farmor. Jag minns hur fascinerad jag var som barn, jag ville jämt pilla på hjärtat runt hennes hals och testa hennes fina guldiga ring. Jag minns hur stor den var. Fastän jag satte den på tummen ramlade den av. Besviken över att ingen fin ring passade på mig, alla bara ramlade av.

Därför är jag extra glad i dagsläget, både ring och halsband passar perfekt! De är fina, perfekta och farmor, en del av farmor.

Jag saknar henne.