Låt mig presentera...
Jag tänkte att jag skulle presentera mitt största intresse, mina bästa vänner, alltså... mina djur! Ja, det är sant. De är mina bästa vänner. De ger så mycket som ingen människa kan. Vi börjar med de små...
Jag har två stycken marsvin (eller grisar som jag kallar dem). Dessa två herrar är födda i mars och april detta år, så dem är inte så gamla. Först ut...
Melker, som är storebrorsan, det är han som bestämmer i buren. Han är ett släthårigt marsvin med en crest(virveln mellan öronen)
En supermysig kille med världens sötaste läppar, kolla bara! Han posar alltid när kameran åker fram.
Här är Hilding, även kallad HildingVilding. Smeknamnet uppkom när han som liten bevisade att marsvin faktiskt kan klättra. När han satt i mitt knä i soffan kunde han plötsligt, på någon hundradels sekund vara uppe på ryggstödet i soffan. Poff! Borta!
Han har lite finurlig teckning. Man kan tro att han är två helt olika marsvin beroende på vilken sida man ser av honom.
Hilding är ett riktigt charmtroll som pratar(kurrar, tjattrar)mest hela tiden. Men det sötaste av allt är att hans haka är vit medan hela huvudet är svart.
Varje dag när jag fyller på hö i buren skuttar de upp och ned, fram och tillbaka av lycka! När de hör min röst eller mina fotsteg i trappen tjuter de av förväntan, de har hört att jag stått och gjort iordning frukost-grönsakerna i köket. Underbara djur!
(Jag skriver om hundarna i nästa inlägg.)
Jag har två stycken marsvin (eller grisar som jag kallar dem). Dessa två herrar är födda i mars och april detta år, så dem är inte så gamla. Först ut...
Melker, som är storebrorsan, det är han som bestämmer i buren. Han är ett släthårigt marsvin med en crest(virveln mellan öronen)
En supermysig kille med världens sötaste läppar, kolla bara! Han posar alltid när kameran åker fram.
Här är Hilding, även kallad HildingVilding. Smeknamnet uppkom när han som liten bevisade att marsvin faktiskt kan klättra. När han satt i mitt knä i soffan kunde han plötsligt, på någon hundradels sekund vara uppe på ryggstödet i soffan. Poff! Borta!
Han har lite finurlig teckning. Man kan tro att han är två helt olika marsvin beroende på vilken sida man ser av honom.
Hilding är ett riktigt charmtroll som pratar(kurrar, tjattrar)mest hela tiden. Men det sötaste av allt är att hans haka är vit medan hela huvudet är svart.
Varje dag när jag fyller på hö i buren skuttar de upp och ned, fram och tillbaka av lycka! När de hör min röst eller mina fotsteg i trappen tjuter de av förväntan, de har hört att jag stått och gjort iordning frukost-grönsakerna i köket. Underbara djur!
(Jag skriver om hundarna i nästa inlägg.)
Kommentarer
Postat av: Line
vilka söta marsvinsgrisar du har :) är dom roan?
Trackback
