Låt mig presentera...

Vovvarna! Jag har alltid älskat hundar, som är mitt absoluta favoritdjur. Min bästa vän som barn var en Bichon Frisé, som var född två månader före mig, så vi växte upp samtidigt. Han dog tidigt i år och blev alltså ca 17år gammal.
Så länge jag kan minnas har jag gnällt om en egen hund. I alla år har pappa nekat mig eftersom jag varit för ung. En gång bestämde jag mig för att motbevisa honom, genom att stiga upp kl 6 och ta en 20minuters promenad innan skolan! Det höll i sig i två dagar, sen gav jag upp...
Men en sommar när jag var hos mamma så ringde pappa och berättade att han hade fixat en överraskning. Jag skulle få en valp när jag kom hem igen. Jag trodde inte mina öron! Pappa skickade en bild på valpen. Jag trodde inte mina ögon! Så fin hon var, min hund, min! I en hel vecka satt jag och tittade på den där halvsuddiga bilden, på kvällarna låg jag och skrev ner namn och viskade de för mig själv för att höra om det lät bra. Jag hade samlat massa bra namn som Tessi och Sasha. Men när jag äntligen fick träffa henne...

då var hon en Tindra, min Tindra! (Här är hon dock ca 8mån gammal)

Idag är Tindra 4år och ser ut så här. Hon är en blandras mellan Storpudel och Labrador Retriever, men liknar mest en bredare pudel. Hon är riktigt kaxig och testar gärna att ignorera när man talar till henne. Men när mamma(jag) inte accepterar detta så ger hon sig till slut. Tindra vill alltid vara i centrum och ha största uppmärksamheten, hon stjäl sin lillebrorsas tuggben trots att hon har ett eget och kan sitta och stirra på en tills att man blir galen på henne.
Trots denna kaxighet och bestämmande attityd så är hon egentligen en jättefegis. Så bli inte rädd om du blir utskälld av henne. Jag lovar, hon är minst lika rädd för dig som du är för henne.

När Tindra var ett år gammal föddes en till kull av hennes uppfödare. Då sommarjobbade jag som "kennel-flicka" där, vilket innebar att jag var där hela dagarna för att mata, rasta, bada, klippa klor osv. på alla valpar. Och självklart fick jag mig en favorit under tiden. Den största killen i kullen som såg ut som en liten björn och pussade mig i öronen varje gång han fick syn på mig.

Lou Reed hette han, nu kallad Louie. Eller Lilla Louie eller Björn eller Floyd eller LouLou, vilket du vill.

Såhär ser han oftast ut i dagsläget, lurvig och ovårdad, förutom på somrarna för då blir han snaggad. Louie i världens snällaste hund. Jag har aldrig sett honom arg, aldrig hört honom morra eller visa tecken på ilska, osäkerhet eller dyl. Han tillåter sin syster göra vad hon behagar trots att han förlorar på det. Små barn får peta honom i ögon och näsborrar, dra honom i svansen och lyfta på hans öronlock för att skrika "Vovve" i det, inte gör det honom någonting.

Det var mina hundar det, Tindra och Louie!

Kommentarer
Postat av: Fanny

Hahaha jag skrattade högt när jag läste louies smeknamn "Floyd" hahaha! Helt opassande men ändå så passande :D kommer ihåg när vi mobbade honom för "Floyd!!" :) lilla louis :)

2010-12-27 @ 01:59:53
URL: http://fjanty.webblogg.se/
Postat av: Fanny

Louie*

2010-12-27 @ 02:00:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0