Med ett snett leende

vill jag bara säga Ojskibojski vad kul det är att ni är hela nitton stycken som följer mig via Bloglovin. Det kanske inte är så jättemånga egentligen men mig glädjer det i alla fall. De vette sjutton vilka ni är men vad gör det, ni är fina ändå!
Och för er andra som är inne och kikar varenda dag, gör som de nitton andra, följ mig via Bloglovin. Superenkelt!

Hur ska du någonsin kunna hitta dig själv om du bara lyssnar på alla andra?


Klippa med saxen


Jag vet inte hur, när eller vars. Men jag vet att jag vill jag vill jag vill.

Sommaren tjugohundraelva

Jag vet inte hur länge det ska behöva vara sommar innan jag skulle kunna känna mig nöjd, färdig eller det minsta less. Undra om jag ens kan ledsna på sommaren. Den har aldrig varit nog lång för att ge mig ett svar på det.
Jag suckar över att sommaren tycks ta farväl för denna gång. Men samtidigt minns jag knappt början av den. Det var så länge sedan.

Jag var hemma hos mamma i Stockholm. Jag och mamma åt jordgubbar varje dag. Skrev lappar åt varandra som vi lämnade på bordet. Gick på promenader. Pratade om kärlek och tro. Kramades godnatt varje kväll vi kunde.

Jag och Fanny, min barndomsvän, njöt båda av ledighet och vi umgicks som om det var på gamla goda tiden då somrarna var lika med tio veckor långt lov. Utan tidsbegränsningar och måsten. Sova över och prata strunt. Köpa glass och åka pakethållare. Ska vi leka imorgon igen?

En vecka var jag i Finland. Hemma hos mormor och morfar. Där man äter fisk varje dag och bjuder vildkatten på resterna. Där man fikar kaffe och bullar mellan varje måltid. Där man sover middag till klockans tickande. Där man ligger nerbäddad och blir omhuldad när tecken på sjukdom visas. Där man varje år jämför sin längd med mormor trots att det var flera år sedan man vuxit förbi henne. Dit man längtar när man inte är där.

I sex hela veckor jobbade jag som djurskötare på min skola. Tänk att de sex veckorna, de som tagit upp mest av min sommar, det minns jag allra minst utav. Jag bara vaknade, jobbade, åt, sov och vaknade igen. Men så fort jag fick en längre ledighet, två tre dagar kanske, då hittade jag på saker. Drog på festivaler, lärde känna nya människor och badade nästan varje kväll.

Jag tycker att jag har lyckats ganska bra ändå. Lyckats få denna sommar lång. Om inte nog lång så minnesvärd i alla fall. Den har varit fin. Sommaren 2011.


Ett tips till er sörlänningar.

"Vad är det här?"
"Palt."
"Vad är det?"


Ett tips. Fråga aldrig, offentligt och ljudligt, vad palt är för något när du är i norrländskt sällskap. Det hände idag.
Jag satt i matsalen och åt min lunch då jag hör en, som vi kallar det, fjollig dialekt fråga vad palt är för något. Jag hajade till och lyssnade på när en kvinna berättade för denna mannen om palt.

"Visst är det köttfärs i dem?"

Jag kunde inte låta bli att le stort för mig själv och såg rätt snart att jag inte var ensam om det. Alla som hört på, vilket var de allra flesta som satt och åt i matsalen, log stort för sig själva. Vet han inte vad palt är. Köttfärs. Ojojoj. Söööörlänning.

Så ett tips bara. Skippa lektionen om fenomenet palt inför norrländska åhörare. Vi blir så fasligt fnittriga och våra förutfattade meningar om er stärks. Hoho!

Norge

Jag ser att alla bloggar om Norge, inte jag. Anledningen till varför jag inte gjort det är inte för att jag inte bryr mig. Det som hänt berör mig men samtidigt kan jag inte förstå det. Kan inte sätta några ord på det. Att det sista dessa ungdomar fick uppleva innan de dog var panik, rädsla och dödsångest...

Men mina böner går till alla de familjer som mist sina alldeles för unga barn och mina tankar går till alla ungdomar som än borde få vara i livet.

Att fylla en bok med ditt namn


Jag tror att jag har lyckas ge er intrycket av att jag tycker om att skriva. Ja, för sådant är fallet.

När jag gick i mellanstadiet skrev jag i en bok med nallebjörnar på. Jag slutade skriva ner saker efter att en vän till mig läst i min dagbok utan lov. Jag vågade inte. Tyvärr slängde jag den sedan för att jag tyckte att det var så pinsamt. Jag var rädd att någon skulle få tag på den. Nu i efterhand känns det jättetrist, jag skulle verkligen vela läsa hur en tioårig Miriams tankar gick.

Inte fören 2009 vågade jag mig på att köpa en ny dagbok. Jag var en förvirrad tonåring med känslor likt en berg-o-dalbana, som ville kunna skriva ner känslorna för att få dem att stanna. Eller åtminstone försöka förstå dem.

Enda sedan 1 februari 2009 har jag skrivit lite till och från och nu är jag nästan beroende av det. På samma sätt som andra kan känna; Åh, det här måste jag berätta för vännerna!, tänker jag istället; Det här måste jag skriva om! Jag skriver inte bara om sådant som hänt i vardagen. Ibland blir det en dikt, en liten tanke, fina saker i vardagen och förvirrande tankar. Ibland till och med bara en meningen eller några få ord.

Oftast skriver jag för att jag har ett behov av det, jag mår bra av att få skriva av mig, om positiva och negativa saker. Men ibland kan jag uppleva lite stress när jag inte skrivit på länge för att jag tänker att; De känslor, de tankar jag har nu i livet kanske jag aldrig kommer få uppleva igen. Jag utvecklas hela tiden och vill inte bara låta mina känslor jag känt gå lätt förbi, glömmas bort och aldrig få återupplevas. Därför måste jag föreviga dem i text så att jag kan bläddra tillbaka och känna hur fint det var att bli kär första gången på riktigt, hur arg jag kunde bli över världsliga saker, mina första intryck på människor jag mött mm.

Nu ska jag gå ut med en kopp té, en filt och skriva. Det var för många dagar sedan jag skrev nu så jag har massa sidor att fylla med fina upplevelser och känslor. Livet är himla underbart nu.

Jag måste föreviga det med bläck på papper i min svarta bok.

Smaklig oväsentlig fakta

  • Jag är vegetarian, men har börjat äta lite fisk igen.
  • När jag äter vattenmelon samlar jag, utan att tänka på det, alla kärnor under överläppen, sen när jag ätit klart spottar jag ut allesammans samtidigt.
  • Jag får ofta höra att jag äter mycket för min storlek. En gång tävlade jag paltätning mot en klasskompis, jag åt 7½ palt. Jag vann.
  • När det kommer till mjukbröd äter jag det alltid på ett visst sätt, beroende på vilken form brödskivorna har. Om det är fyrkanter, som rostbröd, äter jag alltid upp nederkanten först, sen kanterna och spara mitten till sist. Men alltid just nederkanten först... vänster hörn först. Sen finns det ju de som är halvcirklar, som lingongrova, de äts på sitt vis de med.

Otroligt intressant, eller hur? Knäpp men ack så sann matrelaterad fakta om mig. Har ni några egenheter?


Sommarregn


Just nu öser det ner utanför fönstret och då och då blixtrar det till och mullrar. Jag älskar det, det som andra kallar oväder. Att ta en promenad efter att hela byn är nyduschad är underbart. Alla dofter träder fram och förstärks något enormt. Luften är tung och fuktig, men varm. Varmt sommarregn.

Något jag fortfarande gör, från att jag var liten, är att gå ut och gå mitt i spöregnet. Alldeles själv. Titta efter blixtar och förundras över dem. Räkna sekundrarna mellan blixt och muller. Sjunga och le stort över att ingen i hela världen hör mig, inte ens jag själv.

You gave me your soul


Älvsbyn klockan halv tre på natten.
Tre flickor sitter i en bil.
Roadtrip.
Lyssnar på filmmusik och gissar rätt film.


Sånt jag vill göra varje natt.

Du fångar mig på bild. På bild på bild.


Jag är förälskad i kvällssolen och i min gamla sommarkofta som jag nästan glömt att jag hade.

Jag har lite panik över att jag ska packa. Jag ska nämligen följa med Frida och hennes familj till Lycksele i helgen. Vi ska bo på hotell, gå på djurparken, gå runt i affärer, kanske se bio och helt enkelt göra det som faller oss in.

Jag tar med mig kameran så ska ni få se sen! Men jag tror inte att jag kommer hinna skriva något mer innan jag åker(de hämtar upp mig efter jobbet imorgon). Måste packa nu(!!!)

Ha en trevlig helg allesammans!

Skänker enkel livsglädje en vanlig tisdag i juli

Att ta sats och cykla allt vad jag kan uppför byns brantaste backe. Trots att jag vet att jag måste kånka cykeln sista biten och bli alldeles andfådd.

 

Att en söt gammal gubbe med en lika gammal träkäpp berättar för mig om en kanin han hade för länge sedan. Det var en dvärgvädur med sloköron och den hade rest jorden runt.

 

Att när jag sätter mig ned på huk framför lilla shettisens mule i väntan på barnen som ska på ponnyridining, och sträcker mig efter en grästuva som jag räcker mot henne och hon inser att den är till henne, hon spetsar öronen och ger ifrån sig ett uppmuntrat gnäggande. Som ett oh-är-det-till-mig-gnägg!

 

Att busschauffören kände igen mig och vi pratade hela vägen om hur en busschaufför ska vara. Han tyckte att trots att de också kan ha dåliga dagar så borde de kosta på sig ett leende, ögonkontakt och ett Hej till personen som kliver på. Det tyckte jag med.

 

Fina detaljer i en vanlig vardag, en vanlig tisdag.


Kanske lite av en lärakännamig lista

min bästa vän är en F-trio, de tre F:en. Frida, Felicia och Fanny.

Frida.

när jag borstar tänderna njuter jag. Jag sätter mig oftast ner på toalocket och blundar(hoho) eller så går jag runt och gör annat samtidigt. Jag borstar länge, mycket längre än två minuter som tandläkarna rekommenderar.

när jag lagar mat vill jag ha tomt i diskkon, mycket råvaror och vara ensam kock.

jag är (lite) rädd för hajar av någon anledning. Bara en stillbild på en haj får mig att hoppa till. Värst är det med naturfilmer då hajen kommer simmandes mot kameran. Panik.

den värsta känslan är ensamhet.


den bästa känslan är kärlek. Eller när allt i livet är så himla bra bara, helt utan anledning.

jag är bäst på att sakna. Sakna gamla tider, speciella tillfällen, personer, lukter och smaker.

jag är sämst på att kortfattat berätta någonting. Jag måste dra hela historien och vara säker på att personen som lyssnar hänger med och förstår varenda detalj. Vilket brukar leda till att jag glömmer bort vad jag skulle ha sagt från första början.

jag lyssnar på väldigt olika. Men just nu spelas mycket svenskt som Veronica Maggio och Säkert t.ex.

jag pratar mest jämt. När jag väl blir sjuk så brukar jag tappa rösten, helt. Det är psykiskt påfrestande för mig att inte kunna tala, haha.

jag tycker om ord. Jag kan sitta och söka på synonymer bara för att.

kärlek är det största av allt. Något som det borde finnas mer av i världen. Något som alla behöver.

i somras var jag himla glad, kär och trygg i en pojke. Inte längre.

sist jag grät var faktiskt ganska länge sedan nu. Jag minns inte... innan sommaren kanske.

när jag vill tänka bläddrar jag bland fotografier, skriver, lyssnar på musik eller går ut med hundarna djupt in i skogen.

när jag bakar blir det oftast kladdkaka.

just nu tänker jag på hur fint det vore att ha nära till vänner som vill vara ute hela nätterna för att ha picknick, cykla, sjunga vid en brasa och ta nattdopp.

idag har jag stigit upp tidigt för att övningköra. Mina systrar skulle med bussen till deras mamma.

ikväll ska jag hänga tvätt så att jag har arbetskläder till imorgon, gå en lång skogspromenad med hundarna, se film med mig själv och bara ta det lugnt.

imorgon kommer jag sitta på en buss klockan 05.55 till jobbet.

min mobiltelefon är still alive efter tre år(idag håller inte tekniken mer än två år typ...) Den är alltid med mig, jag är lite väl beroende av den.

när jag vaknar på morgonen önskar jag att klockan ska vara mitt i natten så att jag med ro kan somna om igen och vänta på att klockan ska ringa.

om jag var ett djur skulle jag vara en brunbjörn. Vakna på våren, ätaätaäta hela vår-sommar-höst tills det är dags att gå i ide. Sova hela den mörka, kalla vintern och sedan vakna när våren är tillbaka.


Det är juli nu och mitt namns dag

Jag är kär.

Ja, det är sant.

Jag är kär i livet. I sommaren.

Det är en himla härlig plats. Jag andas in så mycket jag kan, förvarar det, för att kunna plocka fram det under kalla, mörka vinterkvällar då hoppet om ork tvinar.


Don't think twice it's alright

Jag har en tendens att lyssna sönder låtar. När jag äntligen hittar en låt jag älskar, lyssnar jag på den om och om och om och om och om och om igen. Enda tills jag blir spyfärdig ungefär. Det tråkiga är att jag måste ta en lååång paus från just den låten sen, minst ett år. Men jag kan inte hjälpa det. Jag måste lyssnalyssnalyssna.

Just nu går First day of my life med Bright Eyes och Don't think twice it's alright med Bob Dylan på repeat.

Tre fina

Tuss utstyrsel får mig att känna; Kanske jag skulle köpa mig ett par byxor ändå!

UnderbaraClara får mig att vilja klippa av mig håret! Nununu!

Elsa får mig att vilja ha röda läppar varje dag!

Lika som bär

Sissela Kyle och Kurt Russel.

Enda sedan jag såg första filmen med Kurt Russel kan jag inte tänka på annat än Sissela när jag ser honom. Lika som bär i mina ögon.

 

Vad tycker du?


En kärlek


Jag vandrar en ljummen junikväll.
Två lurviga vänner lunkar vid min sida.
Häggen doftar, göken ljuder.
Vinden viner men når mig ej.
Solens låga läge gör min skugga lika lång som ett höghus är högt.

Den känsla som fyller mig vill jag kalla nostalgi, men jag tror det är kärlek. En kärlek jag aldrig känt tidigare. Inte kärlek till en pojke. Kärlek till naturen, till sommaren, att ha allt detta precis utanför dörren.

Vad är kärlek för er just nu?

Ses snart

Tjoflöjt! Hörni, jag tror minsann att jag tar mig en liten bloggpaus. Kanske en dag, kanske en vecka. Jag får se. Just nu behöver jag lägga på ett kol i skolan för att bli helt klar så att jag kan njuta av sommarlov sen.

Ni behöver inte bli lika tyst som jag, kommentera gärna ändå. Önska er ett inlägg eller så. Puss på er!

Därför älskar jag Norrland

Klockan är halv elva på kvällen och än är det ljust! En stor anledning till varför jag inte skulle vela bo söderut.

Att vara med någon fin, glömma bort vad klockan är och vara ute hela natten.
Att åka och bada i sjön klockan 02.00 och sedan förfrusen flyga hem på cykeln.
Att sitta runt en brasa med massa vänner och slåss med myggen.
Att kunna stiga upp innan tuppen, gå ut barfota i det våta gräset där morgondaggen vilar och endast fåglarna och grannens katt är vaken.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0