Home is whenever I'm with you
Syskonkärlek
Storasyster kommer hem och är ledsen och man får inte svar på varför. Hon går bara in på sitt rum och stänger dörren...
Jag ligger på sängen med datorn framför mig, telefonen mot örat och gråten i halsen när dörren till mitt rum öppnas. Men bara tillräckligt för att det lilla paketet ska kunna skjutas in. Sedan stängs dörren igen. Mitt i all gråt kan jag inte hålla mig ifrån att le. Hon är för snäll, älskade lillasyster. Jag öppnar den blåa asken, där hittar jag det här armbandet. Hon hade gjort det i slöjden.
Hon meddelade försiktigt på Facebook att det var det största hon kunde hitta.
Jag har haft på mig det enda sedan dess. Tack underbara syster! Det kallar jag kärlek!
På återseende
Imorgon kommer min käraste vän Felicia på besök. Vi ses allt för sällan, men när det sker är det som att vi fortsätter från där vi var senast. Vi är ett bra exempel på vad jag anser att äkta vänskap handlar om. Vi vet var vi har varandra. Ibland hörs vi inte av på flera veckor, ibland t.o.m månader. Men inga sura miner för det, tvärtom! Det blir ett kärt återseende, vi ligger och pratar till klockan fyra på morgonen om allt som vi har missat från varandras liv, vi bakar våra kladdkakor, tar långa promenader med hundarna, testar varandras kläder och skrattar tills vi kiknar.
Visst är hon fin min Felicia. Jo, men visst!
