Ord i ordning om liv i kaos.
Jag fann en gammal bild från kvällarna då jag tog fram de tidningsutklippta orden och tömde hjärnan på tankar med händerna, genom att lägga ord som bildar meningar. Om förlorad kärlek, ensamhet och hopplöshet. Meningar om att vilja laga, meningar om att inte lyckas.
I din stad,
både hemma och borta för mig
Du, jag, fattiga på kontroll
Vi hittar sällan till varann
Du jag ditt mitt
Vi vill vara med om tryggheten. Lyckan.
Det går inte
inte samma sak nu som då.
både hemma och borta för mig
Du, jag, fattiga på kontroll
Vi hittar sällan till varann
Du jag ditt mitt
Vi vill vara med om tryggheten. Lyckan.
Det går inte
inte samma sak nu som då.
Sömnlös natt.
Sista natten av lovet och jag ligger sömnlös. Natten innan det åter råder skola, snurrar tankarna och hjärtat värker. Jag gör det jag är expert på. Sakna.
Jag saknar den finaste av änglar, farfar. Jag saknar Honom, han jag en gång kände så väl. Framtidstankar bäcksvarta som natthimlen skrämmer mig.
En sömnlös natt som denna lyssnar jag på Melissa Horn och kramar hundar som turas om med att ligga på det svala golvet och i den varma sängen. En sömnlös natt som denna hjälper det att skriva av sig.
Tack o godnatt.
tjugonionde februari.
En kopp té, en bra bok och tid. Det skulle sitta fint.
Livets träd
Vänd blad
Min första dagbok från 2009, tog det mig lite mer än ett år att avsluta. Denna gång, i andra boken, tog det ungefär 8 månader.
Sista sidan:
"3 dec 23.30
Det har inte kommit någon snö än. Knäppt.
Men jag drömmer mig bort till ribbade, dubbla strumpbyxor,
gråstickade tjocksockor i bruna kängor.
Mörkgrön lodenrock och röd basker.
Stor halsduk virad tusen varv.
Röda kinder och näsa biten av kylan.
Knarr under sulorna och snökristaller som reflekterar och bländar.
För att sedan öppna dörren och mötas av värme och doft av stearin.
Gömma fötterna i tofflor, värma té och lussebulla.
Krypa ned under filt, värma händer på kopp, ge vidare värmen till kinderna och sakta tina upp, inifrån och ut."
Men jag drömmer mig bort till ribbade, dubbla strumpbyxor,
gråstickade tjocksockor i bruna kängor.
Mörkgrön lodenrock och röd basker.
Stor halsduk virad tusen varv.
Röda kinder och näsa biten av kylan.
Knarr under sulorna och snökristaller som reflekterar och bländar.
För att sedan öppna dörren och mötas av värme och doft av stearin.
Gömma fötterna i tofflor, värma té och lussebulla.
Krypa ned under filt, värma händer på kopp, ge vidare värmen till kinderna och sakta tina upp, inifrån och ut."
en kväll. en tanke.
Det som lyfter livet
Att drömma sig bort.
Att skriva om natten.
Att få höra "Du är fin".
Life is something I want to share with you.
I want somebody to love.
Sista doften av sommar
Det är mörkt.
Regnet smattrar.
Blöta skor.
Balanserar paraflaxet på huvudet hela vägen.
Höstregnet.
Som frambringar en doft.
Doften som säger skynda-dig-nu-att-dra-in-dra-in-dra-in.
Doft av grönska, mossa och jord.
Av skog, barr och kåda.
Dra in och spara tills den dag du behöver det som mest.
5/9-11
Med röda läppar
och ett glatt humör
Åker jag nu in till stan och möter upp mamma på en fika. Hejs!
***Jag dör innan livet blir grått, säger hon.*** ***Livet blir grått när du dör, säger han.***
Jag har läst Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?. Den får mig att vela skriva en bok. En jättekort kärleksberättelse som tar cirka timmen att läsa ut. Läs den.
If you go away
If you go away as I know you must,
there is nothing left in this world to trust.
Att bläddra tillbaka i dagboken
Jag hittade två inlägg som är skrivna med ganska exakt ett års mellanrum. Jag tänkte att ni också skulle få se.
"Han ringde nyss. Samtalet varade knappt i 5 minuter men det gjorde mig väldigt glad. Under dessa fem minuter hann han säga:
Jag saknar dig...Jag ville höra hur du mår...
Jag saknar dig.
Jag älskar dig.
Jag ville bara höra din röst.
Puss puss.
Jag tror bestämt att jag har världens bästa pojkvän! Han är bäst! Jag älskar honom!"
Ett år senare.
"Det är natt och för ljust för att jag ska kunna somna.
Jag gråter, det händer sällan nu för tiden.
Jag saknar dig. Jag saknar de tröstande kyssarna, din kittlande andedräkt i nacken. Dina omfamningar. Dina mjuka läppar. Tryggheten. Bekräftelsen. Att vara älskad."
En mycket glad eller en mycket ledsen Miriam, det är mest det man möts av i dessa böcker. Fint att få läsa i efterhand tycker jag.
Då och då har jag ju delat med mig om vad som står i mina böcker. Vad tycker ni, ska jag fortsätta med det, eller är det bara jag som vill läsa det som står där?
Jag ska fortsätta läsa den tredje boken nu. Skriv gärna en liten rad.
Då och då har jag ju delat med mig om vad som står i mina böcker. Vad tycker ni, ska jag fortsätta med det, eller är det bara jag som vill läsa det som står där?
Jag ska fortsätta läsa den tredje boken nu. Skriv gärna en liten rad.
En plats dit solen inte når
En plats dit solen inte når
En plats under lövträdens grenar
Där står jag blöt av regn
och är glad över ingenting
Even if I don't know if I do the right thing, I just want you to hold my hand, hold my hand.
Sometimes I miss somebody
Who are you, and when will you be mine?
It's true life will smile for you!
For real. Trust me. I'm here now.
Nu vet jag
Jag vet att hjärtat kan gå sönder, braka ihop i tusen bitar. Total raseras av olycklig kärlek, sorg, oärlighet.
Jag vet att magen kan bära en stor sten, dundra och slå. Pressas ihop av gråt, hopplösa försök och ångest.
Jag vet att huvudet kan värka, spänna och dra. Tänka alldeles för mycket och vara stor orsak till ovanstående.
Jag vet att benen har en utomordentlig kraft att kunna stå upp ändå. Jag har varit där.
Nu vet jag att hjärtat kan slå, hårt och snabbt. Göra ont. Men av lycka.
Nu vet jag att magen kan bära på en stor lyckosten, som bara vill skrikas ut.
Nu vet jag att huvudet kan värka, spänna och dra för att jag glömmer bort att dricka, samtidigt som solen omfamnar mig.
Nu vet jag att benen inte kan stå still, inte för en minut. Jag är genuint glad. Jag är här nu.
