Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.


Det är en månad kvar av gymnasiet. Helst av allt hade jag vilja packa en väska och ta första bästa tåg till obestämd ort. Försvinna och slippa. Istället samlar jag styrka genom stillsamma skogspromenader och i drömmar om framtiden. Snart är jag framme, snart slipper jag allt detta, snart är jag fri.

Nu sätter jag mig ned med Lars Winnerbäck, en kopp té och skoluppgifter.

Snart framme, snart fri.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0