Plötsligt händer det att en okänd person skrivit ner mina känslor, som jag burit runt på men aldrig själv lyckats sätta ord på. I form av en dikt.

 

 

 

Det fanns en tid då det bara var vi

Skrattade åt allt, kärleken brann och det var så det skulle förbli

 

Det fanns en tid för oss, du och jag tillsammans och förenade i ett liv

Men så en dag för länge sen gick jag ut och hittade inte hem

Trots att du förklarade vägen om och om igen

 

In i dimman jag försvann medans dina tårar dom rann, men jag kan inte förklara jag kan inte svara, det är alldeles för svårt.

Men det är ju bara hos dig jag vill vara. Det är hos dig jag hör hemma.

Så min älskling snälla, från djupet av mitt hjärta, förlåt!

Vet att jag har sagt det förut och jag förstår att du inte lyssnar tillslut

Men nu har jag hittat hem och vill inget hellre än att vara med min ängel och bästa vän.

Det finns nu en tid för hopp och tro, en stilla färd sida vid sida där kärleken åter får gro

Så om du nånstans i ditt hjärta kan se en chans att det blir vi, jag lovar och svär, ska göra allt för att det är så det kommer förbli

Låt mig älska dig som bara jag kan, låt mig få hålla dig tryggt i min famn

Jag ber till Gud varenda dag att vi någon gång kommer hitta tillbaks till varann

Så skulle du återigen våga öppna ditt hjärta för mig

Ska jag visa hela världen hur mycket jag älskar, respekterar och beundrar dig.

 

 

Det var då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0