Att fylla en bok med ditt namn


Jag tror att jag har lyckas ge er intrycket av att jag tycker om att skriva. Ja, för sådant är fallet.

När jag gick i mellanstadiet skrev jag i en bok med nallebjörnar på. Jag slutade skriva ner saker efter att en vän till mig läst i min dagbok utan lov. Jag vågade inte. Tyvärr slängde jag den sedan för att jag tyckte att det var så pinsamt. Jag var rädd att någon skulle få tag på den. Nu i efterhand känns det jättetrist, jag skulle verkligen vela läsa hur en tioårig Miriams tankar gick.

Inte fören 2009 vågade jag mig på att köpa en ny dagbok. Jag var en förvirrad tonåring med känslor likt en berg-o-dalbana, som ville kunna skriva ner känslorna för att få dem att stanna. Eller åtminstone försöka förstå dem.

Enda sedan 1 februari 2009 har jag skrivit lite till och från och nu är jag nästan beroende av det. På samma sätt som andra kan känna; Åh, det här måste jag berätta för vännerna!, tänker jag istället; Det här måste jag skriva om! Jag skriver inte bara om sådant som hänt i vardagen. Ibland blir det en dikt, en liten tanke, fina saker i vardagen och förvirrande tankar. Ibland till och med bara en meningen eller några få ord.

Oftast skriver jag för att jag har ett behov av det, jag mår bra av att få skriva av mig, om positiva och negativa saker. Men ibland kan jag uppleva lite stress när jag inte skrivit på länge för att jag tänker att; De känslor, de tankar jag har nu i livet kanske jag aldrig kommer få uppleva igen. Jag utvecklas hela tiden och vill inte bara låta mina känslor jag känt gå lätt förbi, glömmas bort och aldrig få återupplevas. Därför måste jag föreviga dem i text så att jag kan bläddra tillbaka och känna hur fint det var att bli kär första gången på riktigt, hur arg jag kunde bli över världsliga saker, mina första intryck på människor jag mött mm.

Nu ska jag gå ut med en kopp té, en filt och skriva. Det var för många dagar sedan jag skrev nu så jag har massa sidor att fylla med fina upplevelser och känslor. Livet är himla underbart nu.

Jag måste föreviga det med bläck på papper i min svarta bok.

Kommentarer
Postat av: bella

Finaste du.

Det är du som är min fantastiska brevvän va?

2011-08-09 @ 09:35:52
URL: http://disabella.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0